MFF-DIF

Ännu en strålande fin söndag här nere i Skåne och för att avrunda en skön helg så blev det ett besök på Swedbank Stadion. Dagens match lockade cirka 15 000 personer varav ett par hundra bortasupportrar. Båda lagen har inledningsvis börjat lite knackigt i serien så för att hänga på toppen gällde enbart vinst idag.

Malmö öppnade riktigt starkt och efter redan 6 minuters spel tryckte Labinot Harbuzi in första målet. Malmö fortsatte sedan sin press och gjorde det riktigt bra förutom att lyckas döda matchen. Daniel Larsson fick fritt fram, men lyckades missa målet i sitt avslut. Malmö press mattades betydligt 20-25 minuter in i matchen och Djurgården tilläts att sticka upp lite emellanåt, dock utan något riktigt farligt läge. Wilton Figueiredo ankomst har gjort gott, han tillför snabba omställningar med sina precis krossbollar. Flera gångar vände han spelet fint med att förflytta spelet från ena kanten till den andra, vilket öppnade upp för snabba kontringar. Malmö föll lite tillbaka och Djurgårdens kvicka anfallare Boyd Mwila skapade lite oreda i Malmöförsvaret. 1-1 kom lite som kalldusch i 40 minuten när Oremo nickar ned ett inlägg till Rajalakso som inte gör något misstag.

Andra halvlek startar Djurgården bäst och Malmös spel är allt annat än bra. Malmö låter dock inte Djurgården hålla i taktpinnen allt för länge utan tar successivt över bollinnehavet. Matchen står och väger och det känns att detta är typiskt för Malmö som haft lite oflyt på sistone, de har inte kunnat lyckas döda sina matcher när de fått sina lägen. Därför kändes det lite som en vändning i 68 minuten när Wilton Figueiredo får göra sitt första mål. Sista delen av matchen kontrollerar Malmö spelet ganska säkert även om de flera gånger löjligt enkelt skänker bort bollen i onödan. Malmö vinner matchen rättvist, de är ett bättre lag än Djurgården och ska alla dagar i veckan vinna i sådan här match på hemmaplan.

I Malmö gör Labinot Harbuzi en stabil insats, dock anser jag fortfarande att han är lite överskattad. I Djurgården imponerade Kebba Ceesay med en fin insats i mittförsvaret. Kul att se en mittback som inte tjongar upp bollen á la Mellberg, utan som har fina uppspel som det blir någonting av.

En annan iakttagelse var att se hur Malmös ytterback Ricardinho klarar sig mot bättre motstånd. Han kom inte alls till sin rätt med sina offensiva löpningar när han ställs mot en kvickare motståndare. Försvarsmässig väger han för lätt och ställs han mot en tyngre forward eller yttermittfältare känns han inte direkt förtroendeingivande.

Djurgården känns tråkiga, det blir en mittenplacering i år och skulle det bli en topp 5 placering blir jag väldigt förvånad. Malmö har kapacitet att slåss om guldet, men jag tycker Roland Nilsson inte balanserar Malmö speciellt bra. Han spelar två grävlingar som Daniel Andersson och Robert Åhman-Persson på mitten och det är en grävling för mycket. Malmö känns för defensivt på mitten, även att de har Harbuzi som bollfördelare känns det ibland alldeles för krampaktigt på mittplanen. Framåt tycker jag att de alltid borde spela Ofere från start, han ger laget tyngd och är viktig i sin roll som target. Guillermo Molins känns inte 100:a att spela från start varje gång. Han har inte alls något flyt och varför inte testa att slänga in Aubynn som kan mata med fina inlägg med sin känsliga vänsterfot. Sedan att Aubynn är en humörspelare och är väldigt ojämn är en annan femma.

//David