Sankt Henrik och domarna

Jag måste skrva den här krönikan. Trots att den kommer måla ut mig som dålig förlorare, pubertil idiot och landsförrädare. Men jag avskyr verkligen fotbollsspelaren Henrik Larsson och fotbollslaget Helsingborgs IF.

Jag vill vara tydlig med att det just är fotbollsspelaren Henrik Larsson och inte människan (eller innebandyspelaren) Henrik Larsson. Han är säkert hur trevlig som helst, men av självklara anledningar så sitter inte vi och dricker pilsner och lyssnar på nya Depesche Mode skivan på Spotify på lördagkvällarna. Mycket ligger nog i att han absolut inte har en aning om vem jag är.

I måndags spelades skånederbyt mellan Helsingborg och Malmö FF. En ganska tillknäppt men småtrevlig historia. Helsingborg spelade lite överraskande ett långbollsspel mot Larsson och Jönsson på topp. Malmö kombinerade längs marken på ett bra sätt, men just nu är MFF väldigt ineffektiva framför mål. Henrik Larsson petade in vinstmålet i 89:e minuten, vilket lade sordi på stämningen på den Malmöpub jag satt på.

Denne Henrik Larsson är givetvis en fantastisk fotbollsspelare med meriter från Celtic, Barcelona och Manchester United. Dock så har han en triumfkort som gör att han har det lite lättare än andra allsvenska spelare. Jag vill likna det vid det kort man kan dra i Monopol som säger att man slipper gå i fängelse. Henrik Larsson kan med andra ord göra vad som helst på en fotbollsplan och komma undan med det.

En sekvens sticker ut i andra halvlek. Efter en långboll och en duell mellan Larsson och Malmös unge mittback Sudic, ligger Sudic kvar. Bollen går ut till inkast. Reprisen visar tydligt hur Larsson stämplar Sudic på ett fult sätt. Resultatet blev alltså inkast. Fem minuter efter detta stämplar Larsson Sudic igen, även denna gång utan åtgärder från domaren. Dessa två situationer skulle minst renderat i en varning.

Vi har alltså en spelare, som har tillskansat sig rutin och fula tricks från europeisk toppfotboll och som aldrig drar på sig en frispark. Detta har han själv erkänt i tidningen Offside för några år sedan. Han är dessutom inte särskilt bra på att dölja det. Men trots detta har han en helgonstatus i svensk fotboll och hos domarna.

Överlag hade domaren Martin Hansson dålig koll på derbyt. Helsingborgs flåbuse Lantz och Malmö ganska opolerade trio Harbuzi, Wilton och Ofere tilläts friskt dela ut smällar.

När jag ändå är inne på domarnivåer (och för den delen håller på att dribbla bort min status som objektiv skribent på Fotbollsskribenterna) så måste jag ta upp domare Stålhammars insats i matchen mellan MFF och Gefle. Maken till snedfördelad insats och en rädsla för att framstå som hemmadomare har jag aldrig skådat. 70% bollinehav för Malmö gav en frisparksstatistik på 16-5. Till Gefle! Till Stålhammars försvar så ska jag säga att denna horribla insats inte påverkade matchresultatet. Men det är inte kul att se.

Jag vill att domare ska kunna göra misstag. Fotboll är inte hockey där allt skall granskas under lupp. Det jag efterlyser är lite fingertoppskänsla. Tack!

//Johan
(som är lite orolig för sin status som objektiv skribent)