Andreas Isaksson - Mikael Nilsson, Olof Mellberg, Daniel Majstorovic, Adam Johansson - Rasmus Elm, Anders Svensson, Kim Källström, Samuel Holmén - Henrik Larsson, Johan Elmander.
Dessa herrar försvarade de blågula färgerna med bravur i lördagskväll. Lagerbäck fick om inte en hel så i alla fall en halv hjärnblödning när han tog ut startelvan till matchen. För hur många hade egentligen tippat Daniel Majstorovic, Adam Johansson samt Samuel Holmén från start?
Mittbackarna Mellberg och Majstorovic gjorde en väldigt stark insats och lät inte portugiserna komma igenom samtidigt som Isaksson gjorde några riktigt avgörande räddningar. Försvarsspelet var riktigt ”solid” och det behövdes för portugiserna var inte direkt ofarliga när lägena kom. Adam Johanssons insats var helt okej även om han köpte korv vid något enstaka tillfälle samt lite orutinerat gav bort en farlig frispark i slutet av matchen.
Mittfältet kom inte riktigt in i matchen. Det kändes som om portugiserna var lite kvickare hela tiden i mittfältsslaget samtidigt som båda Källström och Svensson var ganska bleka. Rasmus Elm stod dock för en stabil insats och kommer att växa med uppgiften. Hans speluppfattning är extraordinär och han kommer att bli en stor spelare. Det enda som han saknar är snabbheten i löpningarna. Men å andra sidan är han inte en ”speedig” mittfältare som lever på att springa förbi sin motståndare utan mer att ligga ett steg före i tanken när han får bollen. När Chippen kom in kändes det som om Sverige fick lite energi på ena kanten. Chippen såg väldigt kvick ut i steget och jag tror att Holmén får kämpa ordentligt om han vill starta i nästa tävlingsmatch.
Anfallet var inget vidare samtidigt som det inte var en lätt match för Elmander och Larsson. Sverige fick i stort sett försvara sig större delen av matchen och leva på några få höjdbollar som Mellberg i vanlig ordning tjongade upp. Dock borde Elmander ha avslutat bättre på inspelet från Elm i andra halvlek. Det krävs en Zlatan i form för att lyfta anfallet och jag tror att det kommer att se mycket bättre ut i nästa kvalmatch då vi möter Danmark. Troligtvis kommer han att bilda anfallspar med Henke. Elmander är långt ifrån sin ordinarie kapacitet och han måste börja hitta målet i Bolton för att inte tappa sin plats. Henke kommer att vara ordinarie så länge han vill vara med i landslaget. Jag tror inte Lagerbäck vågar spela in någon ny förmåga tillsammans med Zlatan, även om han nu hade en guldchans att ta med Henok. En Henok som är i form och producerar mål i Spanien och som är en intressant spelartyp.
Avslutningsvis tycker jag att det kommer bli olidligt spännande i nästa match när vi möter Danmark på hemmaplan. För den 6 juni smäller det högt när Zlatan dundrar in det avgörande 2-1 målet och tar Sverige närmre VM i Sydafrika 2010!
måndag 30 mars 2009
lördag 28 mars 2009
Allsvenska nyförvärv
Den allsvenska försäsongen präglas av slitsam backträning, La Manga och rykten angående nyförvärv. Jag kan inget om det förstnämnda och har inte varit i den delen av södra Spanien. Fokus på nyförvärven alltså!
Vad finns det då för kategorier av nyförvärv? Ja först och främst kan man skilja ut kända värvningar från okända värvningar. En känd värvning kan vara en spelare som värvas på namn- och meritbasis. Det tydligaste exemplet under de senaste åren är Jari Litmanen. En annan typ av känd värvning är värvningen av en spelare som tidigare har visat goda resultat i allsvenskan. Detta är en mycket vanlig strategi. Senast i somras visade Djurgården tydligt detta när man plockade Ore
mo, Ekong och Haginge inom loppet av en vecka. Värvningar av kända spelare är nästan uteslutande förbehållet de större lagen med lite större plånböcker. MFF, Elfsborg, Kalmar och Djurgården följer denna strategi. Det är problematiskt att värva av andra allsvenska lag. Dels kan det finnas känsliga övergångar (tex mellan Stockholmslagen och mellan Malmö och Helsingborg) och det kan också kosta ganska mycket.
Ett bra exempel: Patrik Ingelsten, HBK till Kalmar
Ett dåligt exempel: Babis Stefanidis, HIF till MFF
Vad gäller de okända värvningarna så finns det en kategori som hänger på vilken scoutingorganisation klubben har. Det är de fullständigt okända värvningarna från utlandet. Här ser man vilka klubbar som har breda kontaktnät och var dessa är nät finns utlagda. Helsingborg hämtar många spelare från Afrika, vilket givetvis har med Bosse Nilsson att göra. Andra klubbar har tydligt fokus på Sydamerika, Kalmar och Örgryte i Brasilie
n samt AIK i Argentina och Uruguay. På senare år har vi även sett andra nationaliteter dyka upp. Malmö har hämtat holländaren Kruys och serben Muztadavic. Även våra nordiska grannar befolkar de allsvenska lagen. Danskar, norrmän, finnar och en hel del islänningar utgör tongivande spelare. Att värva en helt okänd spelare är givetvis ett riskfyllt spel. Här har vi en anledningen till varför kategorin ovan är så vanlig. Man plockar helt enkelt russinen ur kakan.
Ett bra exempel: Razak Omotoyossi, HIF
Ett dåligt exempel: Thiago Quirinho, Djurgården
En tydlig trend de s
enaste åren är att värva unga svenska spelare från mindre klubbar från superettan och division 1. Många allsvenska klubbar har samarbetsavtal med mindre klubbar och kan på ett fördelaktigt sätt plocka duktiga lovande spelare. Hammarby har HTFF, AIK har Väsby och MFF har ett avtal med IFK Malmö. Detta är ett vanligt sätt för att bredda trupperna och hitta nya spetsspelare.
Ett bra exempel: Johan Oremo, till Gefle
Nu är det en vecka kvar till den allsvenska premiären. Nu kommer det visa sig om årets nyförvärv blir de förstärkningar som klubbens supportrar hoppas på.
//Johan
Vad finns det då för kategorier av nyförvärv? Ja först och främst kan man skilja ut kända värvningar från okända värvningar. En känd värvning kan vara en spelare som värvas på namn- och meritbasis. Det tydligaste exemplet under de senaste åren är Jari Litmanen. En annan typ av känd värvning är värvningen av en spelare som tidigare har visat goda resultat i allsvenskan. Detta är en mycket vanlig strategi. Senast i somras visade Djurgården tydligt detta när man plockade Ore
mo, Ekong och Haginge inom loppet av en vecka. Värvningar av kända spelare är nästan uteslutande förbehållet de större lagen med lite större plånböcker. MFF, Elfsborg, Kalmar och Djurgården följer denna strategi. Det är problematiskt att värva av andra allsvenska lag. Dels kan det finnas känsliga övergångar (tex mellan Stockholmslagen och mellan Malmö och Helsingborg) och det kan också kosta ganska mycket.Ett bra exempel: Patrik Ingelsten, HBK till Kalmar
Ett dåligt exempel: Babis Stefanidis, HIF till MFF
Vad gäller de okända värvningarna så finns det en kategori som hänger på vilken scoutingorganisation klubben har. Det är de fullständigt okända värvningarna från utlandet. Här ser man vilka klubbar som har breda kontaktnät och var dessa är nät finns utlagda. Helsingborg hämtar många spelare från Afrika, vilket givetvis har med Bosse Nilsson att göra. Andra klubbar har tydligt fokus på Sydamerika, Kalmar och Örgryte i Brasilie
n samt AIK i Argentina och Uruguay. På senare år har vi även sett andra nationaliteter dyka upp. Malmö har hämtat holländaren Kruys och serben Muztadavic. Även våra nordiska grannar befolkar de allsvenska lagen. Danskar, norrmän, finnar och en hel del islänningar utgör tongivande spelare. Att värva en helt okänd spelare är givetvis ett riskfyllt spel. Här har vi en anledningen till varför kategorin ovan är så vanlig. Man plockar helt enkelt russinen ur kakan.Ett bra exempel: Razak Omotoyossi, HIF
Ett dåligt exempel: Thiago Quirinho, Djurgården
En tydlig trend de s
enaste åren är att värva unga svenska spelare från mindre klubbar från superettan och division 1. Många allsvenska klubbar har samarbetsavtal med mindre klubbar och kan på ett fördelaktigt sätt plocka duktiga lovande spelare. Hammarby har HTFF, AIK har Väsby och MFF har ett avtal med IFK Malmö. Detta är ett vanligt sätt för att bredda trupperna och hitta nya spetsspelare.Ett bra exempel: Johan Oremo, till Gefle
Nu är det en vecka kvar till den allsvenska premiären. Nu kommer det visa sig om årets nyförvärv blir de förstärkningar som klubbens supportrar hoppas på.
//Johan
torsdag 26 mars 2009
Inför Portugal - Sverige
Andreas Isaksson
Mikael Nilsson - Olof Mellberg - Petter Hansson - Erik Edman
Christian Wilhelmsson - Anders Svensson - Kim Källström - Viktor Elm
Henrik Larsson - Johan Elmander
Sveriges startelva mot Portugal på lördag. För jag tror att Lagerbäck lyssnar på mig denna gången, för en gångs skull.
Fast det är ingen överraskningselva direkt. Men kanske får åldermannen på sidlinjen hjärnblödning och börjar trixa med formationerna, precis som en viss Henrik Larsson önskade nyligen. "När Larsson talar darrar Lagerbäck" är ju ett gammalt djungelordspråk.
Men vad är det för match? Vad betyder den?
Att det är VM-kval det rör sig om har väl inte gått någon förbi men hur ser Grupp 1 ut egentligen?
Sverige ligger näst sist med tre matcher spelade och 5 poäng, Danmark leder med lika många matcher men med 7 poäng. Portugal har lika många poäng men en match mer spelad. Och det är där lite av problemet ligger.
Vi säger här hemma att det är något av en måstematch (ok, alla kanske inte säger det men de tänker det kan jag lova, förlorar vi kan vi nog hälsa hem till direktkvalificeringen) men vad tror ni inte de talar om i Portugal då? 5 eller 6 poäng på 5 matcher skulle vara ett pinsamt dåligt resultat för ett lag som nog kallt räknade med en direktplats efter lottningen.
Vad är då Portugals problem? Inte är det backlinjen i alla fall även om det kanske gnisslat lite på sistone. Nej, jag skulle säga att de saknar spjutspetsar. När jag tittar på deras trupp ser jag bara en massa mittfältare och så Hugo Almeida, men han gör ju ingen glad heller.
Men de kommer vara som hungriga vargar efter en seger på lördag.
Hur ska Sverige då agera för att inte förlora? Tålamod i defensiven, klara roller, kontakt mellan lagdelarna och en tydlig press från Svensson och Källström. Sen får vi hoppas på spelvändningar med Wilhelmsson och Elmander och fasta situationer.
/Per
Mikael Nilsson - Olof Mellberg - Petter Hansson - Erik Edman
Christian Wilhelmsson - Anders Svensson - Kim Källström - Viktor Elm
Henrik Larsson - Johan Elmander
Sveriges startelva mot Portugal på lördag. För jag tror att Lagerbäck lyssnar på mig denna gången, för en gångs skull.
Fast det är ingen överraskningselva direkt. Men kanske får åldermannen på sidlinjen hjärnblödning och börjar trixa med formationerna, precis som en viss Henrik Larsson önskade nyligen. "När Larsson talar darrar Lagerbäck" är ju ett gammalt djungelordspråk.
Men vad är det för match? Vad betyder den?
Att det är VM-kval det rör sig om har väl inte gått någon förbi men hur ser Grupp 1 ut egentligen?
Sverige ligger näst sist med tre matcher spelade och 5 poäng, Danmark leder med lika många matcher men med 7 poäng. Portugal har lika många poäng men en match mer spelad. Och det är där lite av problemet ligger.
Vi säger här hemma att det är något av en måstematch (ok, alla kanske inte säger det men de tänker det kan jag lova, förlorar vi kan vi nog hälsa hem till direktkvalificeringen) men vad tror ni inte de talar om i Portugal då? 5 eller 6 poäng på 5 matcher skulle vara ett pinsamt dåligt resultat för ett lag som nog kallt räknade med en direktplats efter lottningen.
Vad är då Portugals problem? Inte är det backlinjen i alla fall även om det kanske gnisslat lite på sistone. Nej, jag skulle säga att de saknar spjutspetsar. När jag tittar på deras trupp ser jag bara en massa mittfältare och så Hugo Almeida, men han gör ju ingen glad heller.
Men de kommer vara som hungriga vargar efter en seger på lördag.
Hur ska Sverige då agera för att inte förlora? Tålamod i defensiven, klara roller, kontakt mellan lagdelarna och en tydlig press från Svensson och Källström. Sen får vi hoppas på spelvändningar med Wilhelmsson och Elmander och fasta situationer.
/Per
måndag 23 mars 2009
Damfotboll och dess framtid del I
Damfotbollen har sedan allra första början blivit ifrågasatt och satt under lupp av kritiska mansögon. Problemen som damfotbollen har stött på genom åren är både av sportsliga samt genusaktiga slag. Det största problemet som damfotbollen har haft och som alltid kommer att finnas är jämförelsen med herrfotbollen. Intresset för herrfotboll kommer alltid att vara högre både från massmedia som från gemene man och det är bara att acceptera. Däremot borde samhället sluta jämföra dam- och herrfotboll i och med att de två könen har olika fysiska förutsättningar för att spela exakt likadan fotboll.
Faktumet att damerna inte bär på samma förutsättningar (styrka och snabbhet) resulterar i att de inte kan spela en lika snabb och kraftfull fotboll som herrarna. Detta bidrar till att själva spelet hos damerna blir segare än i herrfotboll och skotten blir automatiskt även lösare. Ett enkelt konstaterande är att det blir två typer av spel som definitivt inte ska jämföras, då förutsättningarna skiljer sig markant ifrån varandra. Herrfotbollen ges mer utrymme i och med dess spel intresserar mer människor. Detta leder till att herrfotbollen får bättre förutsättningar till att utvecklas.
Damfotbollen har alltid fått stå tillbaka för herrarna och därav fått sämre träningstider och träningsmöjligheter. De bästa träningsplanerna/hallarna har alltid gått till herrfotbollen och ekonomiskt stöd i någon större utsträckning till damfotbollen har inte funnits. En herrmatch i division fem kan i vissa byar locka hundratals åskådare, medan en match i damernas division 1 kan ha under 100 åskådare. Likaså utrymmet i media är begränsat för damerna. Damlagen i lägre divisioner får ha tur om deras resultat redovisas i diverse lokaltidningar, medan herrlagsmatcher i division sex och sju kan få små matchreferat.
Detta säger en hel del om damfotbollens plats i samhället.
//David
Damfotboll och dess framtid del II
Sociologen, vid högskolan i Kalmar, Jesper Andreasson behandlar ett problem som damfotbollen fått leva med och som handlar om hur damerna förhåller sig till föreställningar om maskulina kontra feminina ideal inom fotbollen. Detta är kanske inte ett lika konkret problem som de sportsliga som jag nämnt innan, utan mer kanske individuella komplexa problem för damspelarna själva.
Att vara damfotbollsspelare idag är inget märkvärdigt, men går man tillbaka i tiden har damers idrottsliga prestationer inte tagits på lika stort allvar som herrars. Damer och idrott har på senare tid fått en allt mer acceptans i samhället och ser man tillbaka 100 år ansågs det inte passande att damer/tjejer utövade idrott. Sedan damernas intrång på herrarnas sportarenor har idrottsmaskuliniteten rubbats. Andreasson tar upp en maskulinitet innefattande fysisk styrka, kondition och snabbhet som kan påminna om en auktoritet som påvisar egenskaper och värden som idrottare ska sträva efter för att anses som lämpliga. Dessa egenskaper är mer karaktäristiska för män än för kvinnor. En duktig fotbollsspelare bör bära på dessa egenskaper oavsett om personen är man eller kvinna. Här skapas en slags intressekonflikt för vissa damspelare. Att träda in i dessa egenskaper som traditionellt bärs av män och som krävs för att bli en bra fotbollsspelare kan te sig främmande för damspelare. Kvinnor som bär på dessa egenskaper anses i samhället inte kvinnliga nog, utan kan uppfattas som mindre feminina. Detta kan säkert påverka vissa damspelare att omedvetet träda in i en mer ”manlig” kvinnoroll, vilket enligt Andreassons text kan uppfattas som allt för ”biffigt” och leda till en ”nedsmutsad” femininitet. Vissa damspelare klarar av denna slags ”av-femininisering”, medan andra gör allt för att behålla sin femininitet. Dock går det inte att överdriva sin femininitet som damspelare. Med tanke på all kritik Josefine Öqvist fick för sin medverkan i Slitz för några år sedan, riskerar damspelare som väljer att spela allt för mycket på sin kvinnlighet att inte tas på allvar och ses som en oseriös idrottare. Detta speglar ganska väl samhällets syn på att det inte är lika villkor för män och kvinnor. För vart hörs kritiken av Ljungbergs och Beckhams modellbilder för kalsongmärken? Ingenstans.
Damfotbollens framtid beror till stor del på hur bra resultat landslaget gör vid mästerskapen. För närvarande anser jag att damlandslaget har blivit snäppet sämre än vad de var för 4-5 år sen. En del beror säkert på generationsväxlingen som pågår, men samtidigt också att andra länder har kommit i kapp och gått om Sverige. Om landslaget gör bra ifrån sig kommer media vilja skriva och följa upp med bra rapportering, annars tror jag att damerna får allt mindre uppmärksamhet. Det ska bli intressant och se hur Umeå kommer att klara sig utan Marta denna säsong och vad som sker om laget inte radar upp vinster på löpande band. Kommer Umeåpubliken att vända laget ryggen om det blir en mellansäsong eller står de trogna fast och stöttar?
Globalt sett tror jag att damligan i USA kan bli riktigt bra och locka till sig både en fast publik samt spelare från både Europa och Asien. Fotboll/soccer är väldigt populärt i USA och deras landslag med Sundhage är ruskigt bra. Då det finns större ekonomiska möjligheter för lagen i USA kommer exponeringen medialt att bli allt genomslagskraftigt. Samtidigt går amerikanarna kanske i större grad för själva arrangemanget runt omkring matchen än för själva spelet, då det är av amerikansk tradition att ha mer jippon runt omkring matcher än vad det är i Europa. Men vägen till att det ska bli lika stort i Sverige känns avlägset. Varken intresset eller viljan/möjligheten att satsa ekonomiskt finns i Sverige för att göra damfotbollen riktigt stor. Det är tråkigt då det finns ett stort antal fotbollstjejer i landet som verkligen brinner för fotboll, lika mycket som killar brinner för herrfotboll.
//David
Att vara damfotbollsspelare idag är inget märkvärdigt, men går man tillbaka i tiden har damers idrottsliga prestationer inte tagits på lika stort allvar som herrars. Damer och idrott har på senare tid fått en allt mer acceptans i samhället och ser man tillbaka 100 år ansågs det inte passande att damer/tjejer utövade idrott. Sedan damernas intrång på herrarnas sportarenor har idrottsmaskuliniteten rubbats. Andreasson tar upp en maskulinitet innefattande fysisk styrka, kondition och snabbhet som kan påminna om en auktoritet som påvisar egenskaper och värden som idrottare ska sträva efter för att anses som lämpliga. Dessa egenskaper är mer karaktäristiska för män än för kvinnor. En duktig fotbollsspelare bör bära på dessa egenskaper oavsett om personen är man eller kvinna. Här skapas en slags intressekonflikt för vissa damspelare. Att träda in i dessa egenskaper som traditionellt bärs av män och som krävs för att bli en bra fotbollsspelare kan te sig främmande för damspelare. Kvinnor som bär på dessa egenskaper anses i samhället inte kvinnliga nog, utan kan uppfattas som mindre feminina. Detta kan säkert påverka vissa damspelare att omedvetet träda in i en mer ”manlig” kvinnoroll, vilket enligt Andreassons text kan uppfattas som allt för ”biffigt” och leda till en ”nedsmutsad” femininitet. Vissa damspelare klarar av denna slags ”av-femininisering”, medan andra gör allt för att behålla sin femininitet. Dock går det inte att överdriva sin femininitet som damspelare. Med tanke på all kritik Josefine Öqvist fick för sin medverkan i Slitz för några år sedan, riskerar damspelare som väljer att spela allt för mycket på sin kvinnlighet att inte tas på allvar och ses som en oseriös idrottare. Detta speglar ganska väl samhällets syn på att det inte är lika villkor för män och kvinnor. För vart hörs kritiken av Ljungbergs och Beckhams modellbilder för kalsongmärken? Ingenstans.
Damfotbollens framtid beror till stor del på hur bra resultat landslaget gör vid mästerskapen. För närvarande anser jag att damlandslaget har blivit snäppet sämre än vad de var för 4-5 år sen. En del beror säkert på generationsväxlingen som pågår, men samtidigt också att andra länder har kommit i kapp och gått om Sverige. Om landslaget gör bra ifrån sig kommer media vilja skriva och följa upp med bra rapportering, annars tror jag att damerna får allt mindre uppmärksamhet. Det ska bli intressant och se hur Umeå kommer att klara sig utan Marta denna säsong och vad som sker om laget inte radar upp vinster på löpande band. Kommer Umeåpubliken att vända laget ryggen om det blir en mellansäsong eller står de trogna fast och stöttar?
Globalt sett tror jag att damligan i USA kan bli riktigt bra och locka till sig både en fast publik samt spelare från både Europa och Asien. Fotboll/soccer är väldigt populärt i USA och deras landslag med Sundhage är ruskigt bra. Då det finns större ekonomiska möjligheter för lagen i USA kommer exponeringen medialt att bli allt genomslagskraftigt. Samtidigt går amerikanarna kanske i större grad för själva arrangemanget runt omkring matchen än för själva spelet, då det är av amerikansk tradition att ha mer jippon runt omkring matcher än vad det är i Europa. Men vägen till att det ska bli lika stort i Sverige känns avlägset. Varken intresset eller viljan/möjligheten att satsa ekonomiskt finns i Sverige för att göra damfotbollen riktigt stor. Det är tråkigt då det finns ett stort antal fotbollstjejer i landet som verkligen brinner för fotboll, lika mycket som killar brinner för herrfotboll.
//David
lördag 21 mars 2009
JLW spår allsvenskan - Årets Kalmar
Vem vinner allsvenskan i år? Sällan så har experterna varit så eniga angående vilka lag som kommer tillhöra toppen. Det har utkristalliserat sig tre lag. Kalmar, Elfsborg och IFK Göteborg.
Kalmar vann förra året, och får i år finna sig i att vara jagade. Dock så kommer Nanne Bergstrand, på sedvanligt tröttsamt sätt,hävda motsatsen. Min åsikt att Sverige aldrig kommer få fram ett lag till Champions League med den inställningen. Det har under flera år odlats fram en enorm lagkänsla hos Kalmariterna, detta kryddat med duktiga spelare skulle kunna vara en grogrund för ett svenskt Rosenborg. Våga se er själva som Sveriges bästa lag Kalmar! Hursomhelst så kommer säkert Kalmar tillföra topplagen även i år. Man har tappat kvalitet i Elm och Ingelsten, men även fyllt på sedvanligt Kalmarvis. Det återstår att se om Mendes, Smylie och Tobias Eriksson kan fylla luckorna.
Ett annat lag som har upphaussats under sillyseason och försäsongen är Elfsborg. Detta med rätta då man har förstärkt laget med klasspelare som Martin Ericsson. Jag satte ett frågetecken för målvaktsposten tidigare. Nu har man förstärkt med förre Bajenkeepern Ante Covic. Elfsborg har allsvenskans bredaste trupp och det bästa mittfältet (på pappret) och kommer med största sannolikhet ligga i toppen.
IFK Göteborg har imponerat på mig de senaste åren. Sedan de skattefuskade sig kvar i allsvenskan har de byggt upp ett ungt och väldigt svårforcerat lag. I år tror jag att de kommer att nå sin topp. De har en bra målvakt, en mycket stark backlinje, ett stabilt mittfält (Thomas Olsson är oerhört viktig) samt intressanta anfallare i Söder och Lill-Hysén.
Det finns givetvis outsiders också. Jag skulle vilja lyfta fram Örebro, Helsingborg och mitt Malmö FF.
Jag tror att Örebro kommer ta ett steg mot toppen i år. Med två supervärvningar i John Alvbåge och Kim Olsen samt en i övrigt stabil allsvensk trupp finns en bra grund. Laget är dock ganska tunt och skador på nyckelspelarna bör undvikas om det ska bli en trevlig säson för närkingarna.
Det är tröttsamt att skriva det men… Ett lag som har
Jag måste skriva upp Malmö bland lagen som kan överraska, mest med hjärtat men även lite med hjärnan. Sveriges rikaste klubb har byggt Sveriges bästa fotbollsarena och börjat bygga upp en imponerande organisation. Fotbollsmässigt så har det dock varit dystert de senaste åren. Inför denna säsongen har man värvat Ricardinho, Mutzdavic, Daniel Larsson och Durmaz. Fyra bra värvningar som ersätter Järdler, Jocke och Robin Nilsson samt Jonatan Johansson. Det stora frågetecknet är dock: Hur ska Toivonen ersättas? Frågetecken även för målvakt och mittbackar.
Vad är då mitt tips? Jag tror att det blir en
jämn serie, med en hel del lag som slåss om guldet. Jag tror dock på IFK Göteborg.
En syn vi får se igen (tyvärr)
//Johan
Skäggions League, del 6
Kazakstan - FC Lokomotiv Astana
Inga skägg!
Officiell hemsida
Lettland - FK Ventspils
5 %, 1 av 20, Zurab Menteshashvili
Officiell hemsida
Liechtenstein
Det finns ingen officiell liga i Liechtenstein.
Litauen - FK Ekranas
4 %, 1 av 23, Stephen Ademolu (tidigare i Trelleborg)
Officiell hemsida
Luxemburg - F91 Dudelange
27 %, 7 av 26, Alves Souto, Daniel Blanco, Jonathan Joubert, Loic Mouny, Hamilton Nascimento, Sebastien Remy och Raphael Rodrigues
Officiell hemsida
Ställning (top 5):
1. Luxemburg, 27%
2. Cypern, 24%
3. Grekland, 22%
3. Ungern, 22%
5. Belgien, 21%
5. Israel, 21%
5. Frankrike, 21%
Veckans bästa skägg
Stephen Ademolu, FK Ekranas
torsdag 19 mars 2009
The American Dream
Ikväll smäller det. En av fotbollsvärldens viktigaste händelser går av stapeln på 800 Occidental Avenue South, Qwest Field, Seattle, Washington, USA.
Den amerikanska fotbollsligan, MLS (Major League Soccer) drar igång.
I alla fall kommer det vara en av fotbollsvärldens viktigaste händelser om några år. Det brukar bli så när jänkarna har bestämt sig för något, och de verkar ha gjort det denna gången också.
Öppningsmatchen spelas mellan New York Red Bulls (ja, de har ett lag där också… Var får de alla pengarna ifrån? Säljs det så mycket energidryck?) och hemmalaget Seattle Sounders med allas våran, naturligtvis skadade, Fredrik Ljungberg, eller Freddie [LOONG-berg] som de skriver.
Ja, jänkarna har aldrig varit bra på det där med språk eller geografi heller för den delen. På ett annat ställe på MLS webbplats lyckas de blanda ihop Schweiz och Sverige för jag vet inte vilken gång i ordningen.
En sak de faktiskt ÄR bra på är pengar. Ägandestrukturerna ser här lite annorlunda ut än vad de gör hemma i Allsvenskan, glöm någon 51-procentsregel. I Seattle är det fyra ägare, Joe Roth, Hollywoodproducent, Adrian Hanauer, affärsman, Drew Carey, skådespelare och komiker och Paul Allen, medgrundare av Microsoft och världens 32:e rikaste människa (Abramovich är ”bara” 51:a). Så några pengabekymmer behöver han nog inte ha Freddie. Dock finns det i MLS som i de flesta andra amerikanska sportligor ett lönetak, något som jag och Platini tycker borde införas även i Europa (även om de trixar runt det där taket med bonusar och annat i USA).
När jag var i Tyskland under fotbolls-VM 2006 träffade jag flera amerikaner och vi talade om läget för amerikansk fotboll. I ett obevakat ögonblick slank det ur mig att USA inte kommer att vinna VM på hundra år. Jag fick inte mer än sprida protester av det tveksamma slaget men ju mer jag tänker på det ju mer tror jag att jag kan ha överdrivit lite.
Vad en nation behöver för att vinna ett VM är förutom bra spelare en tydlig tradition och där USA kanske brister i fotbollskunnande tar de igen i traditionsbyggande. De har ju lyckats åstadkomma vår tids största kultur på bara drygt 200 år så varför inte en vinnande fotbollsdito på, säg 40 år?
MLS-laget har inte förlorat en All Star-match mot internationellt motstånd någon gång, och då var det första mötet ändå 1998, då mot ett ihopplockat världslag. Andra lag som har spelat och förlorat mot MLS-laget är Fulham, Chelsea, Celtic och West Ham. Å andra sidan så kanske en All Star-match inte är så mycket att gå på men jag vill ändå tror lite på det.
MLS är inte bara David Beckham, här finns flera bra fotbollsspelare, utländska såväl som inhemska. Vi har Sverigedödaren Kljestan i Deportivo Chivas, latinolirarna från Carson, Kalifornien, Terry Cooke med förflutet i Manchester United, Manchester City och Sheffield Wednesday i Colorado Rapids som också har den gamle engelske kantspringaren Steve Guppy som assisterande tränare.
I L.A. Galaxy (Beckhams klubb) finns också Amerikas kändaste skägg Alexi Lalas (numera vid sidan av planen) och landets fotbollskelgris nummer ett Landon Donovan, som för övrigt Bayern München är och rycker i nu. I Galaxy finns även tränaren Bruce Arena, en av USA:s klassiska förbundskaptener.
Den gamle (34) argentinske målsprutan Claudio Lopez gjorde förra säsongen 6 mål på 28 matcher för sitt Kansas City Wizards. De tillsynes ändlösa slätterna på gränsen mellan Kansas och Missouri kanske känns precis som Rio Tercero hemma i Argentina. Vem vet?
Vi hittar även min brors store idol Darren Huckerby i San Jose Earthquakes sedan ett år tillbaka och en av mina egna favoriter från tiden i Wolves, Rohan Ricketts, som nu spelar i Toronto FC.
Pass på, snart är det i USA det händer. Igen.
Den amerikanska fotbollsligan, MLS (Major League Soccer) drar igång.
I alla fall kommer det vara en av fotbollsvärldens viktigaste händelser om några år. Det brukar bli så när jänkarna har bestämt sig för något, och de verkar ha gjort det denna gången också.
Öppningsmatchen spelas mellan New York Red Bulls (ja, de har ett lag där också… Var får de alla pengarna ifrån? Säljs det så mycket energidryck?) och hemmalaget Seattle Sounders med allas våran, naturligtvis skadade, Fredrik Ljungberg, eller Freddie [LOONG-berg] som de skriver.
Ja, jänkarna har aldrig varit bra på det där med språk eller geografi heller för den delen. På ett annat ställe på MLS webbplats lyckas de blanda ihop Schweiz och Sverige för jag vet inte vilken gång i ordningen.
En sak de faktiskt ÄR bra på är pengar. Ägandestrukturerna ser här lite annorlunda ut än vad de gör hemma i Allsvenskan, glöm någon 51-procentsregel. I Seattle är det fyra ägare, Joe Roth, Hollywoodproducent, Adrian Hanauer, affärsman, Drew Carey, skådespelare och komiker och Paul Allen, medgrundare av Microsoft och världens 32:e rikaste människa (Abramovich är ”bara” 51:a). Så några pengabekymmer behöver han nog inte ha Freddie. Dock finns det i MLS som i de flesta andra amerikanska sportligor ett lönetak, något som jag och Platini tycker borde införas även i Europa (även om de trixar runt det där taket med bonusar och annat i USA).
När jag var i Tyskland under fotbolls-VM 2006 träffade jag flera amerikaner och vi talade om läget för amerikansk fotboll. I ett obevakat ögonblick slank det ur mig att USA inte kommer att vinna VM på hundra år. Jag fick inte mer än sprida protester av det tveksamma slaget men ju mer jag tänker på det ju mer tror jag att jag kan ha överdrivit lite.
Vad en nation behöver för att vinna ett VM är förutom bra spelare en tydlig tradition och där USA kanske brister i fotbollskunnande tar de igen i traditionsbyggande. De har ju lyckats åstadkomma vår tids största kultur på bara drygt 200 år så varför inte en vinnande fotbollsdito på, säg 40 år?
MLS-laget har inte förlorat en All Star-match mot internationellt motstånd någon gång, och då var det första mötet ändå 1998, då mot ett ihopplockat världslag. Andra lag som har spelat och förlorat mot MLS-laget är Fulham, Chelsea, Celtic och West Ham. Å andra sidan så kanske en All Star-match inte är så mycket att gå på men jag vill ändå tror lite på det.
MLS är inte bara David Beckham, här finns flera bra fotbollsspelare, utländska såväl som inhemska. Vi har Sverigedödaren Kljestan i Deportivo Chivas, latinolirarna från Carson, Kalifornien, Terry Cooke med förflutet i Manchester United, Manchester City och Sheffield Wednesday i Colorado Rapids som också har den gamle engelske kantspringaren Steve Guppy som assisterande tränare.
I L.A. Galaxy (Beckhams klubb) finns också Amerikas kändaste skägg Alexi Lalas (numera vid sidan av planen) och landets fotbollskelgris nummer ett Landon Donovan, som för övrigt Bayern München är och rycker i nu. I Galaxy finns även tränaren Bruce Arena, en av USA:s klassiska förbundskaptener.
Den gamle (34) argentinske målsprutan Claudio Lopez gjorde förra säsongen 6 mål på 28 matcher för sitt Kansas City Wizards. De tillsynes ändlösa slätterna på gränsen mellan Kansas och Missouri kanske känns precis som Rio Tercero hemma i Argentina. Vem vet?
Vi hittar även min brors store idol Darren Huckerby i San Jose Earthquakes sedan ett år tillbaka och en av mina egna favoriter från tiden i Wolves, Rohan Ricketts, som nu spelar i Toronto FC.
Pass på, snart är det i USA det händer. Igen.
måndag 16 mars 2009
Intervju med Olof Lundh
Fotbollsskribenterna hälsar härmed Fotbollskanalens Olof Lundh välkommen till sidan.
Hej Olof! Hur är läget så här års?
Svar: Rätt så bra, det är lite för kallt för min smak.
Hur länge har du jobbat som reporter och vad sysslade du med innan du började på Expressen?
Jag har jobbat som reporter sedan 1996. Innan dess pluggade jag på Journalisthögskolan, drev restaurang, bar och rocklubb och pluggade i Lund.
Hur ser en typisk arbetsdag ut för dig?
Finns inga typiska arbetsdagar. Varierar väldigt.
Har du varit aktiv fotbollsspelare i yngre år?
Jag har precis som de flesta andra spelat fotboll, men mer handboll eftersom jag är från Lund. Blivit max division 6-spel i Lund i fotboll.
Har du någon gäst som du särskilt skulle se hos Ekwall vs Lundh?
Zlatan Ibrahimovic och Fredrik Ljungberg ihop.
Fotbollen har de senaste tio åren genomgått en enorm utveckling både på planen samt utanför. Vad tycker du är de mest karaktäriserande bitarna avseende utvecklingen?
Den tekniska revolutionen: en explosion av sända matcher i tv och täckning på nätet har gjort att man kan ta del av fotboll 24/7 och från alla delar av världen.
Har du några funderingar kring hur svensk fotboll kan utvecklas ännu mer och bli mer slagkraftig internationellt?
Behövs ett mer affärsmässigt tänk och jag tror att man skulle slopa 51-procentsregeln.
För en tid sedan uttalade sig Platini om att han ansåg att fotbollen borde införa lönetak samt att klubbarna inte skulle tillåtas göra av med mer pengar än vad deras verksamhet inbringar. Vad är din kommentar till detta?
Jag är imponerad av att Platini tagit ställning mot pengarna och storklubbarna, men jag tror inte på lönetak. Även i Nordamerika går man runt taken på olika sätt.
Följer du några speciella fotbollssajter/bloggar kontinuerligt för att hålla dig uppdaterad?
Jag läser Guardians fotbollssajt, svenska tidningars sajter och använder mig av Newsnow mycket. Bloggar så läser jag de på fotbollskanalen.se och en del konkurrenter.
Kan du som före detta kvällstidningsreporter förklara hur det kommer sig att kvällstidningar går emot varandra avseende vissa fotbollsnyheter? Jag tänker på nyheten om Fredrik Ljungberg förra året där en tidning skrev att Fredrik var sval i Europa medan en annan sade motsatsen.
Ja, det var väl en av de mer komiska turerna. Ibland blir det fel. Kvällstidningar sysslar mycket med hårdvinklade nyheter och då kan det bli så fel ibland. Sedan beror det ju på vilka källor man har, i det här fallet hade väl Expressen talat med Ljungbergs agent som knappast säger att han är iskall och AB hade talat med klubbar som gärna distanserar sig från spelare – även när det är sant. Mitt tips är att sanningen låg någonstans i mitten.
För en tid sedan gästade Lars-Åke Lagrell (även intervjuad av Fotbollsskribenterna i februari) Ekwall vs Lundh. Ni diskuterade förbundskaptensfrågan och Lagrell gav väl inget direkt nytt svar på den frågan. Hur ser du på Lagerbäcksfrågan? Är han enligt dig rätt man att leda landslaget?
Just nu: ja. Efter VM eller VM-kvalet: nej. Jag tror att Sverige kunnat utvecklas om någon annan kom in.
Hur ser du på Sveriges chanser till att gå vidare till VM-slutspelet i Sydafrika?
Hyfsade, det är definitivt inte kört.
Om du var förbundskapten för landslaget, vilken startelva (vi förutsätter att alla spelare är friska) skulle du ställa ut på planen mot Portugal och vilket spelsystem skulle du välja?
4-1-3-1-1 och jag utgår från att Ibrahimovic är avstängd som han ju är. Då mönstrar jag följande elva: Isaksson – Nilsson, Mellberg, Hansson, Safari – Lindgren – R Elm, Svensson, Källström - H Larsson – Elmander.
Vi tänkte avsluta med några kortfrågor så här på slutet.
Tippa ettan respektive tvåan för den kommande säsongen i Allsvenskan.
Göteborg, Elfsborg.
Vem vinner Champions League?
Barcelona.
Vem vinner Premier League, La Liga samt Serie-A?
Manchester United, Barcelona, Inter.
Blir Ljungberg en flipp eller flopp i Seattle?
Hej Olof! Hur är läget så här års?
Svar: Rätt så bra, det är lite för kallt för min smak.
Hur länge har du jobbat som reporter och vad sysslade du med innan du började på Expressen?
Jag har jobbat som reporter sedan 1996. Innan dess pluggade jag på Journalisthögskolan, drev restaurang, bar och rocklubb och pluggade i Lund.
Hur ser en typisk arbetsdag ut för dig?
Finns inga typiska arbetsdagar. Varierar väldigt.
Har du varit aktiv fotbollsspelare i yngre år?
Jag har precis som de flesta andra spelat fotboll, men mer handboll eftersom jag är från Lund. Blivit max division 6-spel i Lund i fotboll.
Har du någon gäst som du särskilt skulle se hos Ekwall vs Lundh?
Zlatan Ibrahimovic och Fredrik Ljungberg ihop.
Fotbollen har de senaste tio åren genomgått en enorm utveckling både på planen samt utanför. Vad tycker du är de mest karaktäriserande bitarna avseende utvecklingen?
Den tekniska revolutionen: en explosion av sända matcher i tv och täckning på nätet har gjort att man kan ta del av fotboll 24/7 och från alla delar av världen.
Har du några funderingar kring hur svensk fotboll kan utvecklas ännu mer och bli mer slagkraftig internationellt?
Behövs ett mer affärsmässigt tänk och jag tror att man skulle slopa 51-procentsregeln.
För en tid sedan uttalade sig Platini om att han ansåg att fotbollen borde införa lönetak samt att klubbarna inte skulle tillåtas göra av med mer pengar än vad deras verksamhet inbringar. Vad är din kommentar till detta?
Jag är imponerad av att Platini tagit ställning mot pengarna och storklubbarna, men jag tror inte på lönetak. Även i Nordamerika går man runt taken på olika sätt.
Följer du några speciella fotbollssajter/bloggar kontinuerligt för att hålla dig uppdaterad?
Jag läser Guardians fotbollssajt, svenska tidningars sajter och använder mig av Newsnow mycket. Bloggar så läser jag de på fotbollskanalen.se och en del konkurrenter.
Kan du som före detta kvällstidningsreporter förklara hur det kommer sig att kvällstidningar går emot varandra avseende vissa fotbollsnyheter? Jag tänker på nyheten om Fredrik Ljungberg förra året där en tidning skrev att Fredrik var sval i Europa medan en annan sade motsatsen.
Ja, det var väl en av de mer komiska turerna. Ibland blir det fel. Kvällstidningar sysslar mycket med hårdvinklade nyheter och då kan det bli så fel ibland. Sedan beror det ju på vilka källor man har, i det här fallet hade väl Expressen talat med Ljungbergs agent som knappast säger att han är iskall och AB hade talat med klubbar som gärna distanserar sig från spelare – även när det är sant. Mitt tips är att sanningen låg någonstans i mitten.
För en tid sedan gästade Lars-Åke Lagrell (även intervjuad av Fotbollsskribenterna i februari) Ekwall vs Lundh. Ni diskuterade förbundskaptensfrågan och Lagrell gav väl inget direkt nytt svar på den frågan. Hur ser du på Lagerbäcksfrågan? Är han enligt dig rätt man att leda landslaget?
Just nu: ja. Efter VM eller VM-kvalet: nej. Jag tror att Sverige kunnat utvecklas om någon annan kom in.
Hur ser du på Sveriges chanser till att gå vidare till VM-slutspelet i Sydafrika?
Hyfsade, det är definitivt inte kört.
Om du var förbundskapten för landslaget, vilken startelva (vi förutsätter att alla spelare är friska) skulle du ställa ut på planen mot Portugal och vilket spelsystem skulle du välja?
4-1-3-1-1 och jag utgår från att Ibrahimovic är avstängd som han ju är. Då mönstrar jag följande elva: Isaksson – Nilsson, Mellberg, Hansson, Safari – Lindgren – R Elm, Svensson, Källström - H Larsson – Elmander.
Vi tänkte avsluta med några kortfrågor så här på slutet.
Tippa ettan respektive tvåan för den kommande säsongen i Allsvenskan.
Göteborg, Elfsborg.
Vem vinner Champions League?
Barcelona.
Vem vinner Premier League, La Liga samt Serie-A?
Manchester United, Barcelona, Inter.
Blir Ljungberg en flipp eller flopp i Seattle?
Flopp.
Vem vinner skytteligan i Allsvenskan?
Robin Söder.
Fotbollsskribenterna tackar härmed Olof för att han tog sig tid för en intervju. Vi önskar samtidigt Olof lycka till i framtiden.
Vem vinner skytteligan i Allsvenskan?
Robin Söder.
Fotbollsskribenterna tackar härmed Olof för att han tog sig tid för en intervju. Vi önskar samtidigt Olof lycka till i framtiden.
lördag 14 mars 2009
Skäggions League, del 5
Grekland - Olympiacos CFP
22%, 6 av 27, Leonidid Panagopoulus, Paraskevas Antzas, Vassilis Torossidis, Ieroklis Stoltidis, Fernando Daniel Belluschi och Yiannis Papadopoulos,
Officiell hemsida
Ungern - Debreceni VSC
22%, 6 av 27, Djordje Pantic, Csaba Bernáth, Leandro de Almeida, Károly Czanik, Zsombor Kerekes och Igor Bogdanovic
Officiell hemsida
Island - FH Hafnarfjördur
13%, 3 av 24, Dennis Siim, Arnar Gunnlaugsson och Bjarki Gunnlaugsson
Officiell hemsida
Israel - Maccabi Haifa FC
21%, 5 av 24, Amir Edri, Amos Gad, Eyal Mshumar, Lior Refaelov och Fanteni Thambinkosi
Officiell hemsida
Italien - FC Internazionale Milano
14%, 4 av 28, Julio Cesar, Walter Samuel, Dejan Stankovic och Adriano
Officiell hemsida
Ställning (top 5):
1. Cypern, 24%
2. Grekland, 22%
2. Ungern, 22%
4. Belgien, 21%
4. Israel, 21%
4. Frankrike, 21%
Omgångens bästa skägg
Károly Czanik
torsdag 12 mars 2009
Champions League så här långt
Efter åttondelarna i Champions League står det nästan pinsamt klart att ett paradigmskifte har inträtt. Från tajt defensiv till frejdig offensiv, eller åtminstone en hälsosam balans mellan dessa två.
Förlorarna på denna förändring är de som tidigare sågs som de mest offensivskickliga lagen, de spanska och de italienska. Även om den italienska catenaccio-mentaliteten till viss del lever kvar så grundar sig även den på en förmåga att göra mål.
Egentligen är det bara Barcelona som kommer undan med hederna i behåll av de latinska lagen (Porto och Villarreal gick visserligen också vidare men de har väl ändå bara en framtid som strykgäng i kvartarna?).
Nej, världsherraväldet över klubbfotbollen tillhör i sanning England.
Man hade fyra lag vidare till åttondelarna, man har fyra lag vidare till kvartarna. Man slog ut lag som Roma, Inter, Real Madrid och Juventus. Lag som varje år nämns som möjliga vinnare i respektive Italien och Spanien.
Av de fyra lagen var det väl Arsenal som hängde lösast. En missad straff från Max Tonetto var det som tog dem vidare, inte något eget bländande anfallsspel. Det är sant som de säger att Arsenal spelar "ångest-fotboll", det går runt runt till det att ingen vet hur man ska ta sig ut.
Det säkraste avancemanget (av de engelska lagen) stod Liverpool för. På pappret kanske det osäkraste engelska laget att gå vidare. Men man lyfte sig ett snäpp och blåste sombreron av spanjorerna. Real Madrid har inte släppt in fyra mål sedan den sjunde december förra året och man har inte förlorat med fyra mål sedan jag vet inte när. Att det sedan blev 5-0 sammanlagt är ytterligare en nagel i ögat för Real-ledningen.
Det ALLRA säkraste avancemanget stod såklart Bayern München för. 12-1 på två matcher är också rekord för Champions League. Inget annat lag har lyckats göra så många mål på två matcher sedan Champions League blev Champions League 1992 och då ska man ha i åtanke att Bayern spelade runt på spelare i det andra mötet. Efter en hackig Bundesligasäsong verkar det nu som om tyskarna tar sig i kragen och satsar stenhårt på att bli bäst i Europa.
Lottningen till resten av turneringen sker som vanligt i schweiziska Nyon den 20 mars. Då får vi se om vi kan få fyra engelska lag i semifinal spelet.
/Per
Förlorarna på denna förändring är de som tidigare sågs som de mest offensivskickliga lagen, de spanska och de italienska. Även om den italienska catenaccio-mentaliteten till viss del lever kvar så grundar sig även den på en förmåga att göra mål.
Egentligen är det bara Barcelona som kommer undan med hederna i behåll av de latinska lagen (Porto och Villarreal gick visserligen också vidare men de har väl ändå bara en framtid som strykgäng i kvartarna?).
Nej, världsherraväldet över klubbfotbollen tillhör i sanning England.
Man hade fyra lag vidare till åttondelarna, man har fyra lag vidare till kvartarna. Man slog ut lag som Roma, Inter, Real Madrid och Juventus. Lag som varje år nämns som möjliga vinnare i respektive Italien och Spanien.
Av de fyra lagen var det väl Arsenal som hängde lösast. En missad straff från Max Tonetto var det som tog dem vidare, inte något eget bländande anfallsspel. Det är sant som de säger att Arsenal spelar "ångest-fotboll", det går runt runt till det att ingen vet hur man ska ta sig ut.
Det säkraste avancemanget (av de engelska lagen) stod Liverpool för. På pappret kanske det osäkraste engelska laget att gå vidare. Men man lyfte sig ett snäpp och blåste sombreron av spanjorerna. Real Madrid har inte släppt in fyra mål sedan den sjunde december förra året och man har inte förlorat med fyra mål sedan jag vet inte när. Att det sedan blev 5-0 sammanlagt är ytterligare en nagel i ögat för Real-ledningen.
Det ALLRA säkraste avancemanget stod såklart Bayern München för. 12-1 på två matcher är också rekord för Champions League. Inget annat lag har lyckats göra så många mål på två matcher sedan Champions League blev Champions League 1992 och då ska man ha i åtanke att Bayern spelade runt på spelare i det andra mötet. Efter en hackig Bundesligasäsong verkar det nu som om tyskarna tar sig i kragen och satsar stenhårt på att bli bäst i Europa.
Lottningen till resten av turneringen sker som vanligt i schweiziska Nyon den 20 mars. Då får vi se om vi kan få fyra engelska lag i semifinal spelet.
/Per
måndag 9 mars 2009
Intervju med Erik Niva
Fotbollsskribenterna är stolta över att kunna hälsa reportageskribenten Erik Niva välkommen till sidan! Erik är utbildad journalist och arbetar på Aftonbladets sportredaktion. Han har även författat den fantastiska boken, Den nya världsfotbollen.Hallå Erik och välkommen till Fotbollsskribenterna. Hur är läget så här års?
Jodå, för sjutton. Det är grått och det är mycket och det är mars. Det är väl med andra ord rätt mycket som det ska vara.
Hur hamnade du på Aftonbladet?
Kom dit på praktik från Journalisthögskolan. Sedan krokade jag mig kvar på vikariat, som sedan förvandlades till anställning.
Varför blev det just fotbollsjournalistik för din del?
Rätt mycket tillfälligheter just i samband med praktiken. Hade mycket väl kunnat tänka mig samhällsjournalistik också, men fick genom platsen på Sportbladet en ganska rak väg in i yrkeslivet. Så då blev det så.
Kan du berätta hur en typisk arbetsdag för dig ser ut?
Stor skillnad på om jag är i Stockholm eller inte. Är jag ute i världen så handlar ju dagarna mest om att träffa folk och se matcher. Är jag i Stockholm kretsar de kring att hålla sig uppdaterad och att skriva ut texter.
Följer du några speciella fotbollssajter/bloggar kontinuerligt?
En hel räcka. De stora dagstidningarna i de flesta västeuropeiska länder, samt de vanliga svenska fotbollsmediebloggarna. Plus en hel massa annat, mindre regelbundet.
Hur tycker du svensk fotbollsjournalistik skiljer sig från den brittiska?
Pratar vi dagstidningsjournalistik så är ju den brittiska fotbollsjournalistiken väldigt tydligt uppdelad i en väldigt seriös halva och en betydligt mindre seriös tabloidhalva. Den svenska ligger väl som en sorts blandning av detta, någonstans mittemellan.
Sverige spelade för en tid sedan en träningslandskamp mot Österrike, några speciella synpunkter på matchen?
Kul med Rasmus Elm. Det är ju det absolut starkaste minnet. Sedan ska jag erkänna att jag personligen var väldigt spänd på Österrikes Marko Arnautovic, men blev rätt besviken.
Svensk fotboll har ännu en gång levererat två mycket duktiga fotbollsspelare till Holland, Viktor Elm och Ola Toivonen. Båda har öppnat framgångsrikt, men vem tror du kommer gå längst på sikt?
Hmm, den är svår. Tror väl att Toivonen har större chanser att glänsa i den holländska ligan, men att Elm har bättre förutsättningar för att ta steget till en ännu större liga.
Andreas Isakssons karriär och form har varit ojämn, dock är han fortfarande förstemålvakt i landslaget. Finns det någon anledning till att ifrågasätta om någon annan ska få chansen?
Först får man allt ta och identifiera vilka egentligen utmanarna är. Rami Shaaban? Johan Wiland? Det är ju inte direkt så att de alternativen imponerar under kontinuerlig matchning.
Hur ser du på Sveriges chanser till att gå vidare till VM-slutspelet i Sydafrika?
40-60.
Anser du att Lagerbäck är rätt man att leda landslaget eller finns det någon annan som du hellre skulle vilja se som förbundskapten till VM i Sydafrika?
Inte till Sydafrika. Det funkar inte att hålla på med kaptensbyten mitt uppe i ett kvalspel. Däremot är det väl ett ganska uppenbart faktum att Sverige kommer att byta landslagsledning efter att VM – eller ett misslyckat kval dit – är färdigspelat.
Om du var förbundskapten för landslaget, vilken startelva (vi förutsätter att alla spelare är friska) skulle du ställa ut på planen mot Portugal och vilket spelsystem skulle du välja?
Beror på. I nuläget får man ju vara realistisk nog att inse att det inte är läge att börja laborera med spelsystemen, och därför får vi allt hålla fast vid det beprövade 4-4-2-spelet. Och då blir det väl: Isaksson-Nilsson-Mellberg-Hansson-Edman---Elm-Svensson-Källström-Chippen---Elmander-Larsson. Men på sikt hade jag varit sugen att säkra upp tydligare med två defensivare innermittfältare, och kanske laborera med ett 4-2-3-1.
Hur ser du på den kommande Allsvenska säsongen? Vilka lag kommer att ligga i toppen respektive botten samt ser du någon ung förmåga som kan få sitt genombrott i år?
Inga överraskningar. Toppstriden tycks stå mellan Elfsborg, Blåvitt och eventuellt Kalmar. Där nere är det ju nykomlingarna + några till. Genombrott? Vore kul om Nicklas Bärkroth tog några stora steg.
Har du några tankar om varför det verkar låsa sig för Zlatan när det kommer till Champions League? Han spelar inte direkt dåligt med det där lilla sista saknas ofta.
Det finns ett grundproblem i att flera av de italienska toppklubbarna prioriterat bort det dynamiska tempot i sina lagbyggen. Det gör att de får mycket svårare i konkurrensen, och det är klart att det är svårt att lyfta ett undermåligt lag som enskild spelare.
Slutligen, har du något hett skvaller från fotbollsvärlden att bjuda våra läsare på?
Öh, eh… Robert Laul gömmer undan ett par svart-röd-rutiga byxor som ett skelett i garderoben. Jag kräver att de ska få mer speltid under våren.
Fotbollsskribenterna tackar härmed Erik för att han ställde upp på en intervju och önskar lycka till i framtiden. Vi hoppas Erik kan återkomma vid annat tillfälle hos oss, då han sitter på en imponerande fotbollskunskap.
söndag 8 mars 2009
Skäggions League, del 4
En dag försenat, men här kommer den: Veckans omgång i Skäggions League.
Makedonien - FK Makedonija GP Skopje
10%, 2 av 20, oerhört svårtydd makedonsk hemsida ger ett ganska osäkert resultat. Klart är att de makedonska spelarna oftast är slätrakade.
Officiell hemsida
Färöarna - EB/Streymur
14%, 3 av 21, Fróði Clementsen, Hans Pauli Samuelsen och Tonny S. Kruse
Officiell hemsida
Finland - FC International Turku
5%, 1 av 22, Guillano Grot
Officiell hemsida
Frankrike - Olympique Lyonnais
21%, 7 av 34, Karim Benzema, Ederson, Juninho, Abdulkader Keita, Jean Makoun, Frédéric Piquionne och Miralem Pjanic,
Officiell hemsida
Georgien - FC WIT Georgia
0%, 0 av 17
Officiell hemsida
Ställning (top 5):
1. Cypern, 24%
2. Belgien, 21%
2. Frankrike, 21%
4. Bulgarien, 19%
5. Tjeckien, 18%
Veckans bästa skägg:
Hans Pauli Samuelsen, EB/Streymur
Makedonien - FK Makedonija GP Skopje
10%, 2 av 20, oerhört svårtydd makedonsk hemsida ger ett ganska osäkert resultat. Klart är att de makedonska spelarna oftast är slätrakade.
Officiell hemsida
Färöarna - EB/Streymur
14%, 3 av 21, Fróði Clementsen, Hans Pauli Samuelsen och Tonny S. Kruse
Officiell hemsida
Finland - FC International Turku
5%, 1 av 22, Guillano Grot
Officiell hemsida
Frankrike - Olympique Lyonnais
21%, 7 av 34, Karim Benzema, Ederson, Juninho, Abdulkader Keita, Jean Makoun, Frédéric Piquionne och Miralem Pjanic,
Officiell hemsida
Georgien - FC WIT Georgia
0%, 0 av 17
Officiell hemsida
Ställning (top 5):
1. Cypern, 24%
2. Belgien, 21%
2. Frankrike, 21%
4. Bulgarien, 19%
5. Tjeckien, 18%
Veckans bästa skägg:
Hans Pauli Samuelsen, EB/Streymur
lördag 7 mars 2009
JLW spår allsvenskan – Årets Norrköping
Det var många som jublade över IFK Norrköpings återkomst till allsvenskan förra året. De hade promenerat genom superettan och ställde upp med ett starkt lag. Motståndet i första matchen var Djurgården och laddningen var på topp. Matchen fick skjutas upp för att alla Djurgårdssupportrar skulle komma in på anrika Idrottsparken. När matchen väl sattes igång så var Norrköpingsspelarnas kampiver som bortblåst och så fortsatte det hela säsongen. Norrköping sjönk som en sten och hamnade totalsist. Vilket lag blir årets Norrköping?
Nykomlingarna
Nya lag i årets allsvenska är Örgryte, Häcken och Brommapojkarna. Klassiska Örgryte har skaffat ett på pappret starkt anfallspar i Allbäck och Alvaro Santos. De har dock tappat viktige kämpen Magnus Källander. Laget ser tunt ut, men kan mycket väl överraska. Likheten med Norrköping är att de gick ganska enkelt genom superettan. Skillnaden är att de faktiskt har förstärkt laget.
Vem gillar BK Häcken egentligen? Det är ett lag med en otrolig förmåga att försvinna och sedan återkomma igen. De gulsvarta från Hisingen har tappat Daniel Larsson till Malmö FF, men ser ut att behålla duktige brassen Paulinho. Jag tror att Häcken mycket väl kan hålla sig kvar på god lagmoral och det faktum att ingen räknar med dem. I allsvenskan räcker detta långt.
Plantskolan Brommapojkarna är tillbaka. Tillbaka i laget är också målkungen och läkarstudenten (eller kanske läkaren) Olof Guterstam från en sejour i Hammarby. BP är Stockholms svar på Häcken och på samma sätt så kan de smyga i vassen.
De ständigt bottentippade lagen
Ingen räknar med lag som Trelleborg, Gefle och Örebro. Anonyma lag från mindre till mellanstora städer. Dessa lag räknas alltid till de förväntade bottenlagen.
Tom Prahl är tränare i Trelleborg. Det räcker som faktum för att inse att TFF inte kommer att åka ur det här året heller. Laget är förstärkt med Joakim Sjöhage, Markus Pode och bröderna Jovanovski från IFK Malmö. Dessutom ser det ut som förra årets succeback Rasmus Bengtsson stannar kvar. Detta är ett starkt lag tränat av den briljante taktikern Prahl och kommer absolut inte åka ur allsvenskan.
Gefle har tappat mängder av rutin i Thomas Hedlund, Mattias Woxlin och Anders Wikström utan att egentligen förstärka laget. Det kommer att bli ett tufft år för de numera helvita Gävleiterna.
John Alvbåge och Kim Olsen dök upp i somras och lyfte Örebro från bottenträsket till en stabil mittenplats. ÖSK har en solid supporterskara och intresset är stort. Jag tror på ytterliggare en mittenplacering med möjlig chans på ännu högre placeringar.
De tippade topplagen
En del lag tippas alltid som topplag, men pressen kan bli för hård. I år sätter jag frågetecken för Djurgården, Hammarby och mitt älskade Malmö FF.
Djurgården har bytt ut Siggi Jonsson mot André Jeglertz och Zoran Lucic. Jag ska inte göra en ”Bosse Pettersson”, alltså haspla ur sig märkliga kommentarer angående damfotboll. Tvärtom tycker jag att det är ett spännande drag, men jag tror inte att det är där problemet ligger. Laget ser oerhört tunt ut och allt verkar hänga på om Johan Oremo gör sig förtjänt av de pengarna han kostade. Djurgården kan mycket väl hamna i botten.
Ett annat Stockholmslag är Hammarby. Under första halvan förra året lyfte Petter Andersson Söders bröder till allsvenskans toppskikt. I år kan jag ärligt talat inte se något som talar för något liknande.
Det gör ont i hjärtat, men jag måste också nämna mitt Malmö FF bland förväntade topplag som kan misslyckas i år. Sedan guldet 2004 har laget bara blivit sämre och sämre. Nu är vi framme vid andra året med Roland Nilsson och det är nu det ska ge resultat. Finns det något som tyder på detta då? Jonatan Johansson har bytts ut mot Daniel Larsson och brassen Ricardinho har kommit in istället för Järdler. Dock finns det ännu ingen ersättare till Toivonen. Laget är alltså just nu klart försvagat, vilket mycket väl kan leda till bottenstrid istället för toppstrid.
JLW tippar
Gefle och Brommapojkarna till superettan
Djurgården till kval
torsdag 5 mars 2009
För kännedom
Kära läsare!
På måndag får ni hålla ögonen öppna för då levererar vi en intervju med Aftonbladets Erik Niva.
Erik svarar bland annat på hur han ser på Lagerbäcksfrågan.
//Fotbollsskribenterna
När saker och ting går lite för långt
Inför hemmamatchen mot Wigan Athletic den 25 februari delade Middlesbrough FC:s matchvärdar ut ett brev till vissa fans på en viss sektion på Riverside Stadium.
Förspelet till detta något oortodoxa tillvägagångssätt till att kommunicera med sina fans var att under innevarande, minst sagt mediokra, säsong bestämde sig en klick av de mer hängivna fansen för att börja hejja ännu mer på sitt lag, Middlesbrough. Man skulle skrika högre, tuta längre, skråla starkare och stå upp mer, framför allt stå upp mer.
Ett fan är ett fan även i motgång, när skeppet sjunker är råttorna de första att lämna det, mer jubel är lika med mer framgång, spelarna kanske inte vet, eller hör, att vi stödjer dem fortfarande?; jag vet inte exakt hur resonemanget gick men jag kan absolut förstå deras slutsatser. Man ska som äkta hängiven supporter stå vid sitt lags sida, alltid, oavsett tabelläge. Kanske till och med lite extra i motgång.
Som bakgrund kan jag ju även nämna att det råder strikta säkerhetsbestämmelser på engelska arenor efter de stora problemen med huliganism man haft och de stora arenaolyckorna på 80-talet och ståplatssektioner får på grund av detta inte finnas.
Så vad stod det då i det där brevet, undertecknat Sue Watson, Saftey Offier, Riverside Stadium?
Jo, kvinnan ansvarig för säkerheten på Middlesbroughs hemmaarena tackar och bockar för fansen högljudda och passionerad stöd MEN påminner om att det faktiskt är FÖRBJUDET att stå upp en hel match.
Hon fortsätter med att hon förstår att det kan vara spännande när laget anfaller mot och skjuter på målet i den norra änden och att det då är på ren instinkt fanet ställer sig upp. Detta förstår hon alltså och detta har hon inget emot MEN när bollen är på andra halvan av plan ser hon helst att de sitter ner och håller käften (fast det säger hon ju så klart inte).
Tillsist tillägger hon att det naturligtvis är tillåtet av jubla så mycket som man bara kan när det blir mål.
Fast det finns ju ett litet problem med det. När fansen fick breven hade Middlesbrough inte gjort mål på hemmaplan sedan den 10 januari och man gjorde det inte heller i matchen mot Wigan som slutade mållös. Dessutom hade man inte vunnit på hemmaplan sedan den 29 oktober.
Dock så avslutade man ju februari med två raka hemmavinster och 4-0 i målskillnad. Om det beror på att fansen satt sig ner och stängt munnen eller på att de skitit i brevet förtäljer inte historien. Men jag tycker att det är bra konstigt att en fotbollsklubb går ut offentligt och uppmanar sina fans att hejja mindre på laget i dessa tider. Och speciellt i England som lever så på sin läktarkultur.
Men vad tror ni om att dela ut sådana brev på Söderstadion eller Råsunda? Då kanske debatten om fotbollsmördare och lagändringar skulle lugna ner sig. Eller?
Tror du mig inte? Läs brevet själv HÄR!
Förspelet till detta något oortodoxa tillvägagångssätt till att kommunicera med sina fans var att under innevarande, minst sagt mediokra, säsong bestämde sig en klick av de mer hängivna fansen för att börja hejja ännu mer på sitt lag, Middlesbrough. Man skulle skrika högre, tuta längre, skråla starkare och stå upp mer, framför allt stå upp mer.
Ett fan är ett fan även i motgång, när skeppet sjunker är råttorna de första att lämna det, mer jubel är lika med mer framgång, spelarna kanske inte vet, eller hör, att vi stödjer dem fortfarande?; jag vet inte exakt hur resonemanget gick men jag kan absolut förstå deras slutsatser. Man ska som äkta hängiven supporter stå vid sitt lags sida, alltid, oavsett tabelläge. Kanske till och med lite extra i motgång.
Som bakgrund kan jag ju även nämna att det råder strikta säkerhetsbestämmelser på engelska arenor efter de stora problemen med huliganism man haft och de stora arenaolyckorna på 80-talet och ståplatssektioner får på grund av detta inte finnas.
Så vad stod det då i det där brevet, undertecknat Sue Watson, Saftey Offier, Riverside Stadium?
Jo, kvinnan ansvarig för säkerheten på Middlesbroughs hemmaarena tackar och bockar för fansen högljudda och passionerad stöd MEN påminner om att det faktiskt är FÖRBJUDET att stå upp en hel match.
Hon fortsätter med att hon förstår att det kan vara spännande när laget anfaller mot och skjuter på målet i den norra änden och att det då är på ren instinkt fanet ställer sig upp. Detta förstår hon alltså och detta har hon inget emot MEN när bollen är på andra halvan av plan ser hon helst att de sitter ner och håller käften (fast det säger hon ju så klart inte).
Tillsist tillägger hon att det naturligtvis är tillåtet av jubla så mycket som man bara kan när det blir mål.
Fast det finns ju ett litet problem med det. När fansen fick breven hade Middlesbrough inte gjort mål på hemmaplan sedan den 10 januari och man gjorde det inte heller i matchen mot Wigan som slutade mållös. Dessutom hade man inte vunnit på hemmaplan sedan den 29 oktober.
Dock så avslutade man ju februari med två raka hemmavinster och 4-0 i målskillnad. Om det beror på att fansen satt sig ner och stängt munnen eller på att de skitit i brevet förtäljer inte historien. Men jag tycker att det är bra konstigt att en fotbollsklubb går ut offentligt och uppmanar sina fans att hejja mindre på laget i dessa tider. Och speciellt i England som lever så på sin läktarkultur.
Men vad tror ni om att dela ut sådana brev på Söderstadion eller Råsunda? Då kanske debatten om fotbollsmördare och lagändringar skulle lugna ner sig. Eller?
Tror du mig inte? Läs brevet själv HÄR!
tisdag 3 mars 2009
JLW spår allsvenskan 2009 - Årets skyttekung
Alla lag önskar sig en riktig målskytt, en killer i straffområdet, någon som kan göra hälften av lagets mål. Vem blir 2009 års skyttekung?
De senaste allsvenska skyttekungarna har varit:
2008 Patrik Ingelsten, Kalmar FF
2007 Markus Berg, IFK Göteborg och Razak Omotoyossi, Helsingborg
2006 Ari da Silva Ferreira, Kalmar FF
2005 Gunnar Heidar Thorvaldsson, Halmstads BK
2004 Markus Rosenberg, Halmstads BK
Skyttekungstradition
Vi noterar genast att två lag sticker ut, Kalmar och Halmstad. Är det här vi hittar årets skyttekung?
Kalmar har tappat en massa mål i Viktor Elm, Cesar Santin och Patrik Ingelsten. De har värvat in Daniel Mendes från AIK. I övrigt finns Rasmus Elm, Abiola och brassen Sobralense som möjliga skyttekungar. Den av dessa som har störst chans är lillbrorsan Elm, om han är kvar efter sommaren finns chansen. Men jag tror inte vi ser någon allsvensk skyttekung från Kalmar i år.
Halmstad stoltserar med lille brassen Anselmo, 15 mål förra året. Dessutom under sin debutsäsong i allsvenskan. Här har vi definitivt en kandidat till titeln. Dessutom har de duktige Görlitz på högerkanten som kan mata i inlägg med tysk precision.
Gamlingarna
Det finns ett antal spelare som av visa av ålder vet hur man gör mål. Jag tänker givetvis på Henrik Larsson, Markus Allbäck och Hasse Berggren. Av dessa tre tror jag mest på Henrik Larsson. Tråkigt, men ack så sant. Det verkar egentligen kvitta om Henke är sur och på boxhumör, spelar innebandy, tjurar i HD eller vad han nu sysslar med, han gör alltid en massa mål. Det kommer han nog fortsätta med, tyvärr.
Sydamerikanerna
Brassar och argentinare är också alltid heta tips. Förutom tidigare nämnda Anselmo, Mendes och Sobralense så finns det en uppsjö av andra "sambalirare". Låt mig plocka ut russinen ur kakan. Paulinho i Häcken, Obolo i AIK och Alvaro Santos i ÖIS. Paulinho är en spännande spelare som har varit i Häcken ett tag. Han bär nog även upp hela Häckens offensiv i år. Dock så är nog Häcken för dåliga. Nä, här är nog Ivan Obolo det hetaste tips. Bra spelare i ett starka lag kan gå långt.
Högoddsaren
Man ska alltid dra till med en riktig högoddsare. Det är ofta dessa som slår till. Ingelsten anyone? Jag tror att detta årets Ingelsten kan vara Andreas Drugge i Trelleborg. TFF kommer säkert göra en bra säsongar, och den gamle pannbandsboråsaren Drugge ser stark ut.
//Johan (som egentligen hoppas på Agon Mehmeti som skyttekung)
måndag 2 mars 2009
Spanien versus Sverige
Måndag igen och ny månad. Här nere i södern kan våren eventuellt vara på intåg. Vissa tendenser till det har jag i alla fall sett de sista dagarna. Igår satt jag och följde Atletico Madrid – Barcelona. En riktigt svängig match och Barca måste verkligen hitta tillbaka till vinnarmelodin igen för att behålla distansen till Real Madrid.
I alla fall tänkte jag göra en högst subjektivt komparation mellan likheter och skillnader avseende fotbollskultur samt fotboll som jag funnit mellan Spanien och Sverige.
En första likhet är att båda länderna under senare hälften av 1800-talet kom i kontakt med fotbollen via engelsmännen. I Spanien kom engelska arbetare till hamnstaden Huelva för vidare transport till koppargruvorna och introducerade fotbollen till människor i Huelva. I Sverige å andra sidan var det i Malmö och Halmstad som fotbollen först dök upp i, även här tack vare brittiska influenser. En petitess i sammanhanget är att fotbollen kom delvis till Sverige ifrån Danmark och den första internationella matchen spelades 1890 i Halmstad mot just ett danskt lag.
Övergångar mellan olika lag ses heller inte med blida ögon hos supportrarna i båda länderna och speciellt inte mellan lag där det råder en stark morbo (ni som orkar får googla ordet morbo). När Figo lämnade Barcelona för Real möttes han av ett hett mottagande när han kom tillbaka till Camp Nou. Han möttes då av inregnande föremål varje gång han gick ut till hörnflaggan. Motsvarande övergång i svenskfotboll skedde 1996 då Jesper Jansson efter en kontraktsschism med AIK lämnade för Djurgården, ett enligt många AIK:are oförglömligt svek.
En tredje likhet mellan länderna är klasskampen mellan lag ifrån samma stad. I Spanien står kampen till exempel mellan Sevillalagen Real Betis (arbetarlag ) och Sevilla FC (överklasslag), medan det i Sverige står mellan t.ex. IFK Göteborg (arbetarlag) och Örgrytes IF (överklass) samt förr i tiden IFK Norrköping (läroverksanknytna) mot Sleipner (arbetarlag).
Skillnaderna mellan länderna är betydligt fler enligt mig. Vad det gäller fotbollen på planen är spansk fotboll mer teknisk än den mer fysiska i Sverige. Konkurrensen är högre i Spanien, vilket inte är så konstigt då det finns betydligt fler fotbollsspelare där. Den spanska och svenska mentaliteten skiljer sig åt. Många svenskar spelar för att det är roligt och för att röra på kroppen. I Spanien tycks det vara mer på ”liv och död”, då människorna med sitt sydländska temperament hatar att förlora. Just på planen är skillnaderna stora, inte minst med tanke på hur mycket högre klass La Liga håller i jämförelse med Allsvenskan. En allmän uppfattning i Sverige brukar vara att i Spanien spelas den bästa fotbollen. Vad nu som menas med den bästa fotbollen är svårt att svara på, men den är helt klart väldigt mycket mer teknisk än den som spelas i Sverige. Vad det gäller försvarsspelet är dock Sverige minst lika bra eller bättre än Spanien, i alla fall om man ser till att organisera sig och spela taktiskt.
En annan stor skillnad är fuskandet och filmandet i Spanien. Spelare uppmuntras till att filma, vilket i Sverige skulle vara helt otänkbart. Någonting ännu värre är förekomsten av mutade domare i Spanien. Om än i större utsträckning förr, men historien om domaren Emilio Guruceta som misstänktes blivit mutad 1970 i kvartsfinalen i spanska cupen av Real Madrid är omdiskuterad. Samma man omkom under halvmystiska omständigheter 1987 i en bilkrasch.
Vad det gäller fotbollskulturella skillnader är klubbfärger väldigt viktigt i Spanien och enligt mig har klubbfärgerna en större roll där än i Sverige. Barcelonas färger har till och med blivit så kraftfulla att de även är symbol för katalanismen. Klubbfärgerna för de spanska lagen är ofta samma som färgerna på sin stads escudo (stadssköld), vilket medför att färgerna står för någonting mer än bara klubben.
Smeknamn på de spanska klubbarna finns inte i lika stor utsträckning som hos svenska. Givetvis finns det smeknamn i Spanien, men det är inte lika vanligt. Ett exempel är att klubben Deportivo Alavés även går under namnet ”Los Babazorros”, vilket tycks vara svårt att förklara betydelsen av. Svenska klubbar har många smeknamn som, Änglarna, Gnaget, Bajen, Peking, Di Blåe m.m.
I kontrast till avsaknaden av smeknamn är officiella klubbsånger (himnos) av större betydelse i Spanien under själva matcherna än vad de är i Sverige. Samtidigt är så kallade ”oompah orkesterband” på plats på arenorna i Spanien för att sprida stämning. De spanska lagens klubbsånger har en likformig stil och text och flertalet av dem härstammar ifrån klubbarna ursprung. Dock har ofta klubbarna en äldre och en nyare klubbsång. Officiella klubbsånger sjungs så vitt jag vet inte på arenor runt om i Sverige. Istället är det klassiska hejarramsor som sjungs av lagens respektive supportrar. En annan markant skillnad är avsaknaden av en nationalarena i Spanien, vilket jag anser är märkligt med tanke på fotbollens betydelse i Spanien. En egen teori är att det inte har gått att utse någon stads arena som nationalarena med anledning till det spanska folket starka känsla till den egna regionen. På så vis skulle det bli omöjligt att utse en stad där en nationalarena skulle finnas.
Skillnaderna är fler än likheterna enligt mig och detta kan kanske också ha sin förklaring i ländernas geografiska läge. För på något vis tror jag likheterna hade varit fler om länderna hade legat bredvid varandra geografiskt sätt. Klimat och samhällskulturella skillnader gör sitt även vad det gäller fotboll och dess kultur.
//David
I alla fall tänkte jag göra en högst subjektivt komparation mellan likheter och skillnader avseende fotbollskultur samt fotboll som jag funnit mellan Spanien och Sverige.
En första likhet är att båda länderna under senare hälften av 1800-talet kom i kontakt med fotbollen via engelsmännen. I Spanien kom engelska arbetare till hamnstaden Huelva för vidare transport till koppargruvorna och introducerade fotbollen till människor i Huelva. I Sverige å andra sidan var det i Malmö och Halmstad som fotbollen först dök upp i, även här tack vare brittiska influenser. En petitess i sammanhanget är att fotbollen kom delvis till Sverige ifrån Danmark och den första internationella matchen spelades 1890 i Halmstad mot just ett danskt lag.
Övergångar mellan olika lag ses heller inte med blida ögon hos supportrarna i båda länderna och speciellt inte mellan lag där det råder en stark morbo (ni som orkar får googla ordet morbo). När Figo lämnade Barcelona för Real möttes han av ett hett mottagande när han kom tillbaka till Camp Nou. Han möttes då av inregnande föremål varje gång han gick ut till hörnflaggan. Motsvarande övergång i svenskfotboll skedde 1996 då Jesper Jansson efter en kontraktsschism med AIK lämnade för Djurgården, ett enligt många AIK:are oförglömligt svek.
En tredje likhet mellan länderna är klasskampen mellan lag ifrån samma stad. I Spanien står kampen till exempel mellan Sevillalagen Real Betis (arbetarlag ) och Sevilla FC (överklasslag), medan det i Sverige står mellan t.ex. IFK Göteborg (arbetarlag) och Örgrytes IF (överklass) samt förr i tiden IFK Norrköping (läroverksanknytna) mot Sleipner (arbetarlag).
Skillnaderna mellan länderna är betydligt fler enligt mig. Vad det gäller fotbollen på planen är spansk fotboll mer teknisk än den mer fysiska i Sverige. Konkurrensen är högre i Spanien, vilket inte är så konstigt då det finns betydligt fler fotbollsspelare där. Den spanska och svenska mentaliteten skiljer sig åt. Många svenskar spelar för att det är roligt och för att röra på kroppen. I Spanien tycks det vara mer på ”liv och död”, då människorna med sitt sydländska temperament hatar att förlora. Just på planen är skillnaderna stora, inte minst med tanke på hur mycket högre klass La Liga håller i jämförelse med Allsvenskan. En allmän uppfattning i Sverige brukar vara att i Spanien spelas den bästa fotbollen. Vad nu som menas med den bästa fotbollen är svårt att svara på, men den är helt klart väldigt mycket mer teknisk än den som spelas i Sverige. Vad det gäller försvarsspelet är dock Sverige minst lika bra eller bättre än Spanien, i alla fall om man ser till att organisera sig och spela taktiskt.
En annan stor skillnad är fuskandet och filmandet i Spanien. Spelare uppmuntras till att filma, vilket i Sverige skulle vara helt otänkbart. Någonting ännu värre är förekomsten av mutade domare i Spanien. Om än i större utsträckning förr, men historien om domaren Emilio Guruceta som misstänktes blivit mutad 1970 i kvartsfinalen i spanska cupen av Real Madrid är omdiskuterad. Samma man omkom under halvmystiska omständigheter 1987 i en bilkrasch.
Vad det gäller fotbollskulturella skillnader är klubbfärger väldigt viktigt i Spanien och enligt mig har klubbfärgerna en större roll där än i Sverige. Barcelonas färger har till och med blivit så kraftfulla att de även är symbol för katalanismen. Klubbfärgerna för de spanska lagen är ofta samma som färgerna på sin stads escudo (stadssköld), vilket medför att färgerna står för någonting mer än bara klubben.
Smeknamn på de spanska klubbarna finns inte i lika stor utsträckning som hos svenska. Givetvis finns det smeknamn i Spanien, men det är inte lika vanligt. Ett exempel är att klubben Deportivo Alavés även går under namnet ”Los Babazorros”, vilket tycks vara svårt att förklara betydelsen av. Svenska klubbar har många smeknamn som, Änglarna, Gnaget, Bajen, Peking, Di Blåe m.m.
I kontrast till avsaknaden av smeknamn är officiella klubbsånger (himnos) av större betydelse i Spanien under själva matcherna än vad de är i Sverige. Samtidigt är så kallade ”oompah orkesterband” på plats på arenorna i Spanien för att sprida stämning. De spanska lagens klubbsånger har en likformig stil och text och flertalet av dem härstammar ifrån klubbarna ursprung. Dock har ofta klubbarna en äldre och en nyare klubbsång. Officiella klubbsånger sjungs så vitt jag vet inte på arenor runt om i Sverige. Istället är det klassiska hejarramsor som sjungs av lagens respektive supportrar. En annan markant skillnad är avsaknaden av en nationalarena i Spanien, vilket jag anser är märkligt med tanke på fotbollens betydelse i Spanien. En egen teori är att det inte har gått att utse någon stads arena som nationalarena med anledning till det spanska folket starka känsla till den egna regionen. På så vis skulle det bli omöjligt att utse en stad där en nationalarena skulle finnas.
Skillnaderna är fler än likheterna enligt mig och detta kan kanske också ha sin förklaring i ländernas geografiska läge. För på något vis tror jag likheterna hade varit fler om länderna hade legat bredvid varandra geografiskt sätt. Klimat och samhällskulturella skillnader gör sitt även vad det gäller fotboll och dess kultur.
//David
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
