torsdag 30 april 2009

Henrik Rydström

Nedan följer en förkortad och omarbetad version av ett reportage ur mediemagasinet Fotnot.

Jag möter den talföre lagkaptenen Henrik Rydström på en bänk i solen utanför omklädningsrummet på Fredriksskans efter en förmiddagsträning.
Han är kanske den spelaren i Allsvenskan som syns och hörs
mest. Och han trivs med det.
Vi talar om fotboll och medier och hans dubbelspel där emellan.


Träningen avslutas med en skottövning och det jublas högt när någon lyckas sätta bollen i luckan som har satts upp tätt intill stolpen. Den som jublar högst, särskilt när han själv lyckas tråckla in bollen i maskorna, och även när någon annan missar för den delen, är lagkaptenen Henrik Rydström.
Blekingesonen som har spelat i klubben sedan början av 1990-talet.

Ingen har väl lyckats undgå att stöta på Henrik Rydström. Det snaggade mittfältsrivjärnet. Även för den som inte är särskilt intresserad av fotboll känns han som ett bekant ansikte. Han är efterfrågad bland landets sportjournalister och fotbollsskribenter och han trivs i rampljuset.
Tränaren Nanne Bergstrand sade på upptaktsträffen inför årets säsong att han hade en spelare i truppen som sprang när han såg journalister, och oftast hann han ifatt dem. Detta var Henrik Rydström.
Själv säger han att han bara är väluppfostrad och har svårt att säga nej om någon frågar snällt. Han har också en annan, mer seriös teori om sin vilja till att stå i rampljuset.
– Jag har skrivit på en av lokaltidningarna här i Kalmar sedan 1995 och då lär man sig hur det fungerar och avdramatiserar allt.
Sin egen medievana tror Henrik är det som skiljer honom från andra, mer privata spelare.
– Jag har ju sagt idiotiska saker så att det blivit stormar. Men då märker man att det blåser i ett par dagar och sedan är det lugnt. I slutändan är det oftast bara bra saker som kommer ur det. Så det gör väl att jag inte drar mig för att spetsa till grejer. Andra kanske inte har förstått mekanismerna och är rädda för drevet. Men jag gillar det.

Han säger att han gärna formulerar sig och att han har en uttryckslust och det märks när man talar med honom. Orden kommer rappt och lätt och svaren har alltid en tydlig röd tråd i resonemangen.
Uttryckslusten har, förutom att komma ut i lokaltidningens sport- och kulturspalter, även resulterat i en blogg.
– Lokaltidningen kom med en förfrågan så vi började med den i april 2007. Innan hade jag haft en egen hemsida som jag startade 1999 där jag skrev krönikor och tog bilder. Jag märkte direkt vilket tryck som fanns för att få inifrånperspektivet på ett fotbollslag och då låg vi ändå bara i näst högsta divisionen.

Hemsidan hade också en gästbok som snabbt fylldes.
– Folk undrade vad vi gjorde, vad vi käkade, vem som sa vad och vem som högg på vem. Och jag tog mig alltid tid att svara på allt även om det var idioter som bara tyckte att jag var dålig. Jag märkte då att det fanns väldigt många vettiga fotbollsintresserade människor där ute. Det är kanske skrämmande att jag inte trodde det men nu värjer jag mig alltid från synen att fotbollsåskådare är pack. Som tidningsjournalister ofta vill ha det till. Blir det bråk på ett derby så brännmärker man allihop och så är det ju verkligen inte. De som jag får mest positiv respons från är AIK-fans och de anses ju vara riktiga neandertalare.

Förra året hörde Expressen av sig och ville att Henrik skulle börja skriva för dem och sedan dess har samma texter gått att läsa i Expressen och i lokaltidningen Barometern. Men nu ska han bara skriva för kvällstidningen.
– Det handlar om att det är bättre för mig att ligga på Expressen, rent ekonomiskt, svårare än så är det faktiskt inte.

Henrik får ibland höra från sina lagkamrater att det gäller att vakta tungan runt honom. Annars kan både det ena och andra hamna på bloggen. Men riktigt så tycker han inte att det är.
– Det är ju de där småhuggen. Men det roliga är att nästan alla som har sagt det bloggar nu. Senast var det Jocke Lantz. Till och med Petter Wastå som tidigare verkligen har spottat på allt vad bloggande heter har skaffat en blogg. Men jag har ju en känsla av vad jag kan och inte kan skriva och den har jag kunnat efterleva. Jag går ju inte ut med offentlig kritik mot någon spelare. Hugger jag på någon så betyder ju det att det är en spelare som jag gillar och respekterar. Jag skulle inte hugga på någon som är dålig.

På senare tid har det stormat kring sportbloggarna när domare i ishockey och handboll försökte starta bloggar. Försöken stängdes snabbt ner av respektive förbund.
– En domare ska vara neutral men jag hade gillat större öppenhet från våra domare. Nu stänger de in sig, de uttalar sig inte, de vill inte kommentera situationer. Det tycker jag inte är bra. Jag skulle kunna tänka mig en blogg där man helt enkelt diskuterar olika situationer. Men en domare får aldrig säga att publiken på Råsunda var förjävlig för då kan han ju inte springa ut där igen. Det kan jag göra för det ingår redan att de hatar mig där.

I och med Henriks position som bloggare och frekvent intervjuoffer har han en bestämd åsikt om vad ”god” sportjournalistik är.
– När man kan se på en match och sport i stort utifrån lite andra synvinklar än de vanliga. Jag vill gärna, om jag läser något, breddas lite. Jag vill att skribenten ska komma med någon koppling, någon parallell som jag inte tänkt på.
Som exempel nämner han Expressens Mats Olsson och magasinet Offside.
– Man får inte tycka om musik, litteratur eller teater om man tycker om fotboll. Men så kom Mats Olsson och skrev om låtar och böcker samtidigt som han kunde skriva om Stefan Schwartz och den kopplingen var ju grym. Och det Offside gjorde när de kom, med längre, djupgående nästan nördiga texter, det är också jävligt bra journalistik.

Kalmar FF har tidigare upplevt sig vara lite styvmoderligt behandlade av rikstäckande media som genom åren inte bevakat Kalmar FF lika noga som storklubbarna och storstadslagen, något som i och för sig ändrades förra säsongen tack vare att Kalmar FF vann Allsvenskan. Men Henrik Rydström är fortfarande inte nöjd, speciellt inte med hur bevakningen av årets säsong inleddes.
– Hur många journalister var på vår premiär? Normalt sett brukar väl alla vara på premiären för de allsvenska mästarna. Nu var det bara Mats Olsson. Aftonbladet skickade någon jag aldrig sett tidigare, synen på oss ligger nog latent. Men de säljer kanske lite fler nummer om de skriver om AIK än om Kalmar FF.

När vi talar om öppenhet och kvällstidningar glider samtalet in på fotbollslandslagets mediafilosofi. En mediafilosofi Henrik tycker är förödande.
– För intresset för landslaget så är det inte bra att spelare är förbannade på journalister. Då skriver journalisterna i sin tur mer negativt och det blir en trist atmosfär. Då bygger ett gott förhållande på att landslaget vinner alla sina matcher och det gör de ju inte.

Jag frågar Henrik om han tycker att han någon gång borde blivit uttagen till landslaget. Jag får ett hjärtligt skratt som svar.
– Jag kan väl tycka att när jag har spelat mot spelare som blivit uttagna så har jag känt att jag är tillräckligt bra för att kunna spela i landslaget. Sedan har jag aldrig haft den målbilden riktigt. Men det hade varit kul att få frågan bara för att kunna tacka nej. Det är bara att inse att de driver landslaget som ett klubblag och vill skapa en gruppdynamik som fungerar. Jag tror kanske inte att jag skulle passa in med min blogg och mina grejer.

Henrik är utbildad lärare och har en magisterexamen i litteraturvetenskap, något han var tvungen att skaffa när framtidsutsikterna för klubben inte såg så ljusa ut.
– De hårda tiderna drev fram en annan typ av spelare och människa. Nu kan ju även de yngre hos oss tjäna så pass mycket att de inte behöver jobba eller tänka på jobb och då blir du ju blasé och inskränkt. Vissa yngre är så jävla inrutade på fotboll och det har ju att göra med att vi är proffs i Allsvenskan. Det vi måste vi vara för att driva upp kvaliteten men det får konsekvenser för hur beläst man blir. Sedan har väl jag försökt driva med den biten lite, jag tror jag sa någonstans att jag är den mest intellektuelle i Allsvenskan, och det är ingen som har utmanat mig än så det kanske är sant.
Henrik skrattar och berättar om när Daryl Smylie, ny från Ljungskile inför denna säsongen, såg
honom läsa DN Kultur i bastun första gången.
– Han blev förvånad och frågade om jag läste tidningen här. Ja, sa jag och undrade om han inte var van vid det från Ljungskile. Då svarade han att det inte var någon i Ljungskile som kunde läsa.

/Per Jonsson

måndag 27 april 2009

Skrivkramp typ..

Vissa dagar är det som förgjort att komma på något intressant ämne att skriva om. Idag är det verkligen en sådan dag. Det finns hur mycket som helst att skriva om gällande fotboll, men idag står det helt still. Jag gör ett försök i alla fall.

Fotboll är något som berör oerhört många människor på vår planet. På ett sätt är det så himla komiskt. Att en simpel fysisk aktivitet där det gäller att få ett runt plastföremål bakom två stolpar och en ribba, kan vara så jäkla angeläget för miljontals människor. Hur kommer sig detta egentligen? Vad är den adekvata kausaliteten mellan fotboll och människor?

Kan det vara att så enkelt som att människor efterfrågar en stunds underhållande spänning eller är det mer starka känslor för ett lag som man kan identifiera sig med på olika sätt? Jag tror inte det finns något entydigt korrekt svar på frågan, utan det är nog i alla högsta grad individuellt. Dock tycker jag det är intressant att sitta och klura på olika teorier om vad det är som får människor att ”go bananas” med anledning av fotboll.

Ett vanligt scenario är att man sympatiserar väldigt starkt med ett lag och då är det givetvis självklart att man även vill se sitt lag fira triumfer. De här starka känslorna tycker jag är intressant. Känslor som kan växa sig så starka att de inte går att kontrollera och kan medföra att man begår de mest inadekvata handlingar (tänk t.ex. fet ful dansk som stormar planen under en landskamp).

En sak som jag inte har tänkt på innan är det här. En sen afton på studentkåren i Jönköping, kom jag i kontakt med en brittisk utbytesstudent. Vi stod i en fullsmockad bar och försökte få bartenderns uppmärksamhet och på något vis började vi konversera och då givetvis om fotboll, vad annars liksom. Det framkom att britten var en tvättäkta Crystal Palace supporter och när jag sedan berättade om att mina sympatier hos Man U kopplade han inte. Han kunde inte förstå hur jag som bodde i Sverige kunde ha ett brittiskt lag som favoritlag. Hur kunde jag känna sympatier för ett lag och en stad som inte låg i Sverige? Detta var för honom ofattbart. Han hade ETT lag och det var Crystal Palace. Han förstod inte hur man kunde ha favoritlag i olika länder. Han kunde inte förstå kopplingen mellan hur man som svensk kunde ha starka känslor för ett lag och en stad i ett annat land. Han totalsågade mig. Själv stod jag tyst och hade inget riktigt bra motargument att komma med direkt.

Det är lite småkomiskt att man har favoritlag i andra länder. Jag tycker dock inte att det är speciellt konstigt. Man kanske har någon spelare man följer och då börjar man sympatisera med det laget. Eller kanske man har någon särskilt anknytning till en viss stad utomlands och på så vis känner samhörighet med stadens lag.

Hur som helst finns det många olika anledningar varför man sympatiserar med ett lag eller kanske till och med att man har flera favoritlag. Jag tycker det är varken rätt eller fel, men intressant är det avseende motivet till varför folk hyser starka känslor för ett visst lag, där någon egentlig koppling kanske inte finns.

Nog skrivet för idag, nu är det sov dags.

I morgon är första semin i CL, missa inte det alla fotbollsälskare!

//David

lördag 25 april 2009

Cupnostalgi

Veberöd mot IFK Göteborg. Njut av detta härligt nostalgiska klipp.

Vad händer i Borås en onsdagkväll?

Ja någonting måste det vara när en toppmatch mellan Elfsborg och Malmö FF endast lockar drygt 8000 åskådare, 2/3 av kapaciteten på Borås arena. Att inte en match mellan allsvenskans passningsskickligaste lag och den överraskande serieledaren kan locka fler får en att undra.

Jag bestämde mig för vad som egentligen hände. Enligt kommunens hemsida (www.boras.se) fanns följande evenemang att följa under onsdagen den 22/4:
- Allmän visning av fotoutställningen "Stora torget" på Borås museum
- Beskärning av rosor i stadsparken med kommunens stadsträdgårdsmästare
- Visning av utställningen "Marimekko - tyg, mode och arkitektur" på Textilmuseet

Lokaltidningen Borås tidning skriver om följande evenemang:
- Seniormässa
- Björnungar i Borås djurpark

Måhända att jag raljerar lite kring ämnet, men faktum kvarstår att det var ganska glest kring balkonggräset i onsdags. Vilket är synd när man har ett hemmalag som spelar bländande fotboll och allsvenskans kanske bäste spelare i Anders Svensson. Malmö å andra sidan stod också upp bra och bidrog i allra högsta grad till en väldigt bra allsvensk match. Med lite tur kunde man fått med sig en poäng, när Boråsarna darrade på manschetterna i slutet.

Men det är klart varför ska jag egentligen hacka på Elfsborg gällande deras publiksiffror? Häcken-Trelleborg - 1284 åskådare.

//Johan

torsdag 23 april 2009

måndag 20 april 2009

MFF-TFF

Skånederby mellan Malmö FF och Trelleborgs FF stod på programmet igår. Ett derby som slutade 1-1 och som inte kommer att gå till historien som världens mest välspelad match.
Matchen hade dock fina förutsättningar, solsken, en ny arena samt 20 000 skåningar som slutit upp för sitt lag.

Malmö som till denna säsong har fått en helt ny arena och jag blev grymt imponerad av vilken fotbollsupplevelse man får. På gamla stadion fanns löparbanor som tog plats och vi i publiken kom då långt ifrån händelsernas centrum. Nu kommer man närmre och ser hur bra som helst vare sig man sitter eller står.

Men åter till matchen. Trelleborg tog nästa omgående ledningen i matchen efter en tilltrasslad situation i Malmös straffområde. Kristian Haynes sköt 0-1 sedan försvararna i Malmö inte fått bort bollen. Malmö fick ingen bra start och försökte jobba sig in i matchen, men med sitt dåliga passningsspel, som genomsyrade hela matchen, förmådde laget endast skapa en riktigt farlig målchans innan matchens bästa spelare, Daniel Larsson, satte kvitteringen precis innan halvtidsvilan.

I andra halvlek sjönk Trelleborg tillbaka och Malmö hade ett stort bollinnehav, men lyckades inte skapa några direkta farligheter. Nyförvärvet Wilton Figueiredo fick 25 minuter att visa upp sig och man märkte att det finns kapacitet i killen även om han inte hann visa upp så mycket. Labinot Harbuzi kommer att få kämpa hårt för att inte tappa sin plats om Rolle Nilsson väljer att spela Wilton som offensiv mittfältare.

Trelleborg kommer att bli ett mittenlag som då och då kommer att ta några poäng här och där från topplagen. Det verkar även som om Trelleborg fått fram en ny mycket lovande målvakt i Viktor Noring. Han stod för flera kvalificerade ingripanden i matchen och killen är född -91!

Malmö å andra sidan kan bli en dark horse. Om Wilton levererar kommer Malmö bli ett farligt lag. Jag blev imponerad av Daniel Larssons löpvilja och han utmanade ständigt sin back. Även den nya brassen i Malmö, Ricardinho, kommer att bli spännande att följa. Bra skott och väldigt teknisk. Dock sattes han inte på några större prövningar på egen planhalva utav Trelleborg.

Summering: Härligt fotbollsväder, ganska tråkig fotbollsmatch, underbar arena samt fin stämning i Malmöklacken.

//David

lördag 18 april 2009

Rapport från det stora äpplet

Jag varnar er. Detta inlägg kommer inte bli särskilt långt eller särskilt allsvenskt. Jag sitter nämligen i New York, och har gjort det i några dagar nu.

Det är svårt att följa allsvenskan från andra sidan Atlanten. Givetvis finns ju Internet och täta rapporter via sms, men det är inte samma sak. Man har inte fokus till 100%. Att bara titta på resultat och en tabell målar inte upp bilden av en allsvensk omgång.

Därför så har jag släppt allsvenskan under min semester och ägnat mig fullt ut åt baseboll och pancakes.

Vi ses nästa lördag med ny friska allsvenska tag.

//Johan

måndag 13 april 2009

Davids startelva i årets allsvenska födda -86 eller senare

Påsken är över och jag sitter i bilen någonstans på E4:an några mil norr om Ö-vik och bloggar. Mobilt bredband är mumma det! Väldigt smidigt att kunna vara uppkopplad nästan var som helst. Frugan kör och jag sitter surfar, gött! Idag blir det ett lite annorlunda inlägg. Tänkte lyfta fram några "young guns" denna gång. Så här kommer min elva med lite yngre lirare.

Målvakt

Pär Hansson , Helsingborgs IF (-86)
Petar man Daniel ”den bittre” Andersson, då platsar man i min startelva.

Backlinje

Emil Johansson, Hammarby IF (-86)
Karlskogakille med en fin vänsterfot. Kanonmål i premiäromgången mot Elfsborg.

Mattias Bjärsmyr, IFK Göteborg (-86)
Riktigt stabil mittback som är rutinerad trots sin låga ålder.

Rasmus Bengtsson, Trelleborgs FF (-86)
En väldigt duktig mittback och frågan är bara när han drar till en bättre liga.

Erik Lund, IFK Göteborg (-88)
Ordinarie i Blåvitt. Jag hoppas på en fin utvecklingkurva.

Mittfält

Rasmus Elm, Kalmar FF (-88)
Intelligent, skjuter som en gud och kastar låååångt.

Denni Avdic, IF Elfsborg, (-88)
Spelskicklig lirare som både kan spela anfallare samt offensiv mittfältare.

Gustav Svensson, IFK Göteborg, (-87)
Riktigt lovande defensiv mittfältare. Nästa Håkan Mild?

Jonas Lantto, Gefle IF (-87)
Speedig yttermittfältare som kan få sitt genombrott denna säsong. Spana även in detta klipp:
http://www.youtube.com/watch?v=RDrMap6UaqE

Anfall

Abiola Dauda, Kalmar FF (-88)
Hamnar lite i skymundan i FF, men tar ofta chansen när han får den.

Pontus Wernblom, IFK Göteborg (-86)
Stor, stark och småful. Han gör mål också den gode Wernblom.

//David

lördag 11 april 2009

JLW analyserar första omgången i årets Allsvenska

Det var en premiäromgång som präglades av horribla straffar. Dessutom åkte en nykomling på en rejäl omgång.

BK Häcken - Malmö FF 0-1
Malmö fick med sig tre poäng från Rambergsvallen, vilket dom säkert är mycket nöjda med. Häcken gjorde en bra match och hotade ständigt genom kontringsattacker från Henriksson och Ranégie. Strax innan Malmös nye serb nickade in vinstmålet så hade Häcken en nick i ribban och en misstänkt straffsituation.

IF Elfsborg - Hammarby 1-1
Ett väntat premiärresultat på Borås Arena. Favorittippade Elfsborg låg närmast segern, men visade på oförmåga i avsluten. Hammarbys starka defensiv gav en poäng.

Örgryte - GAIS 1-5
Nykomlingen Örgryte hälsades brutalt välkomna till det allsvenska tempot. Rapporter talar om en småputtrig offensiv från ÖIS:arna. Dock gav en givmild målvakt och backlinje bort fem mål till GAIS. Det kan bli en tuff säsong för anrika Örgryte. Enda glädjeämnet var att uppskrivna nyförvärvet Alvaro Santos spelade och gjorde mål.

AIK - Halmstad 1-0
Özkan frälste AIK med matchens enda mål. Halmstad gjorde ett blekt intryck och var egentligen utan chans.

Trelleborg - Brommapojkarna 0-0
Oväntat, eller?

Gefle - Kalmar 1-1
Gefle ställde till det för de regerande mästarna. Kalmar tog dock ledningen på en mycket tveksam straff. Altmeister Hasse Berggren kvitterade i andra halvlek och detta tystade Rydström o co (iallafall tillfälligt). Rasmus Elm var matchens gigant och man kan ju undra hur länge han kommer vara kvar i allsvenskan?

Djurgården - Örebro 1-0
Lucic och Jeglertz fick börja med en vinst. Det krävdes dock en direkt felaktigt dömd straff för att säkra de tre poängen. Daniel Sjölund chippade in straffen och Stockholmarna blev glada.

Helsingborg - IFK Göteborg 1-0
Måndagens tredje felaktiga straff gavs till Helsingborg. Markus Lantz slog in den. Iövrigt så visade HIF en stark defensiv med nye målvakten Pär Hansson som stort utropstecken. IFK bör nog fundera på om Robin söder verkligen skall vara targetspelare.

En väntad resultatrad för en premiäromgång. Få mål och många oavgjorda matcher, med Göteborgsderbyt som lysande undantag. Det kommer ta några omgångar innan man kan se tendenser, men klart är att GAIs ser spännande ut i år samt att Malmö kanske har hittat en balans i sitt spel.

//Johan

måndag 6 april 2009

Fotbollshuliganism

Äntligen premiär för Allsvenskan! Efter all längtan har återigen Allsvenskan startat. Alla fotbollsälskare stora som små har längtat efter denna helg. Det är fest på landets arenor och båda julgranar samt kategori C-supportrar är på tårna igen. Nu kommer det inte att dröja många veckor innan kvällstidningarna har helsidor om lagens firmor. Men hur har då denna underground kultur uppstått?

I boken ”Från Gentleman till Huligan?” skrivs det om en grupp forskare i staden Leicester i England. Enligt deras undersökningar var det redan innan andra världskriget bråk i publiken. Fortsättningsvis hävdar de att huliganismen ska ses utifrån ett perspektiv från de lägre skikten i arbetarklassen. I dessa skikt finns ett slags ideal för män att vara aggressivt maskulina. En annan grupp av forskare som gick under namnet Cultural Studies ansåg att huliganismen gav uttryck för en slags bevaring av läktarkulturens traditionella arbetsklassvärderingar. De tyckte att fansen praktiserade en typ av subkulturellt motstånd gentemot den kommersialisering och förborgande som medförde att fotbollsklubbarna förlorade karaktären som en slags ”deltagande demokratier”. Min personliga uppfattning är att huliganismen uppstod i arbetarklassen. Den uppstod inte i de övre skikten, utan i de lägsta. Arbetarklassen har alltid gett uttryck för en slags brutalt ärlig ”ordning och reda” livsstil. Ordspråket ”öga för öga, tand för tand” stämmer enligt mig överens med arbetarklassens filosofi. Samtidigt är synen att männen i arbetarklassen inte ska vara rädda för att ”hugga” i när det behövs. De ska vara stabila och inte backa undan när det osar hett, utan helt enkelt vara en ”karla karl”.

Om man ska tolka huliganism som ett begrepp och i det här sammanhanget inom fotboll, torde tolkningen bli något i stil med fotbollsvåld (extensiv tolkning, allt våld i samband med fotboll). Vid en sådan tolkning torde Lennart K Perssons syn bli tillämplig. Nämligen att fotbollshuliganismen uppstod i Sverige 1969 när polis konfronterade glada supportrar som invaderat planen med tumult som resultat. Vid en mer nutida tolkning av huliganism, borde det låta något i stil med rivaliserade fotbollssupportrar som våldför sig på varandra. Här anser jag att den moderna fotbollshuliganismen uppstod i och med Black Armys hårdföra del (senare blev Firman Boys) började ställa till med bråk i samband med fotbollsmatcher.

Jag tror inte att firmakulturen är på sin topp, utan den kommer att växa sig starkare. Med tanke på dagens alla medier och lättillgängligheten att nå ut med information kan firmorna marknadsföra sig enklare. Samtidigt har samhällsklimatet blivit hårdare i landet och våld har blivit allt mer vanligare. Detta är faktorer som medverkar till att firmakulturen inte hämmas. Nyrekryteringen kommer att fortsätta att fylla på med folk underifrån. Just rekryteringen av unga killar i tidiga tonåren är det mest effektiva, sett ur firmornas perspektiv, för att säkra framtiden. När man läser Höglunds bok ”En av grabbarna” får man intrycket av att gemenskapen och gängtillhörigheten är det som lockar yngre killar att gå med i firmorna. Just gemenskapen och att tillhöra ett gäng är ett bra lockbete för unga killar som söker efter spänning och uppskattning. Detta bekräftas dessutom även av Patrik Asplund i boken ”Från Gentleman till Huligan?”.

Fotbollshuliganismen kommer att fortsätta att existera enligt mig. Det är faktiskt en del av fotbollen nuförtiden. En klar majoritet anser att det är en betungande del av fotbollen och vill få bort den. Men så länge det finns killar som lockas av livsstilen som en ”causual”, kommer den svenska poliskåren att får vänja sig vid att mobilisera vid derbydags i storstäderna samt även rycka ut efter och innan matcher för att förhindra sammandrabbningarna.

//David

fredag 3 april 2009

JLW:s allsvenska drömelva

Europas 24:e bästa liga har trots allt en hel del bra spelare. Jag roade mig med att sätta upp en startelva (inkl avbytare).

Målvakt
Magnus Bahne, Halmstad
Den finske målvakten är enligt mig allsvenskans bäste. Jag har alltid varit svag för målvakter som bara står rätt och räddar bollarna. Inget kastande i onödan.

Backlinje
Adam Johansson, IFK Göteborg
Vänsterbacken från Portugalmatchen tar plats till höger i min backlinje. Kompetent, ung och lovande. Jag gissar på att Adam hamnar i Heerenveen innan någon hinner blinka.

Teddy Lucic, IF Elfsborg
Hur länge håller egentligen Teddy? Hursomhelst så har han varit allsvenskans bäste mittback länge nu.

Ragnar Sigurdsson, IFK Göteborg
Bland alla Göteborgs grymma mittbackar så är det islänningen Sigurdsson som sticker ut. Fysiskt stark och ett bra komplement till Lucic i mitt lag.

Ricardinho, Malmö FF
Lite av en chansning, men det jag har sett av MFFs nye brasse imponerar. Snabb, teknisk och en starl inläggsspelare. Frågetecken för defensiven.

Mittfält
Stefan Ishizaki, IF Elfsborg
Jag svor högt när MFF missade chansen att plocka Ishizaki från Vålerengen. Elfsborg plockade honom, och nu är han en av allsvenskans bästa kantspelare.

Anders Svensson, IF Elfsborg
Landslagsmittfältaren är given i mitt lag. Anders har mer och mer blivit en defensiv spelare, vilket passar honom bra.

Daniel Andersson, Malmö FF
Har flest belackare av alla. Ingen utanför Malmö gillar Daniel. I mitt lag är han given och kommer att skapa ett svårforcerat innermittfält.

Rasmus Elm, Kalmar FF
Rasmus får ta platsen till vänster på mittfältet. Om inte annat så är det nära ut till sidlinjen när det är dags för inkast. Lillbrorsan Elm har tillräckligt bra kvaliteter för att hoppa över mellansteget Holland, hoppas det blir så.

Anfallare
Henrik Larsson, Helsingborgs IF
Henke är bättre utan innebandyklubban och väldigt given i mitt lag. Jag gillar inte honom, men har väldigt stor respekt.

Ivan Obolo, AIK
AIKs argentinske anfallare håller väldigt hög allsvensk klass. I par med Henrik Larsson borde det bli en hel del mål.

Avbytare:
John Alvbåge, Örebro, Rasmus Bengtsson, Trelleborg, Louay Chanko, Hammarby, Anselmo, Halmstad, Andreas Landgren, Helsingborg, Robin Söder, IFK Göteborg

Hellre en Gerrard i handen än tio Eto'o i Barcelona

På grund av sjukdom och andra åtaganden har jag inte hunnit med så mycket denna veckan. Därför bli detta inlägget lite annorlunda. Men inte mindre läsvärt för det.

"I only want to play for Liverpool"

Mr. Perfect, Captain Fantastic, Stevie G, Phil Collins, kalla honom vad ni vill men idag skrev Steven Gerrard på en förlängning av hans befintliga tvåårskontrakt med Liverpool FC.
Ärligt talat så värmer det i bröstet. Inte bara som den Liverpoolsupporter jag är utan även som den fotbollsälskare jag är. Jag älskar att höra Gerrard säga saker som:
"This is what I wanted. I want to see out the rest of my career with Liverpool." och "I have said all along that as long as the club wanted me then I would stay at Liverpool. I've been a fan all my life and it'll be fantastic at the end of my career to look back and say I have been with Liverpool all the way through." och "The main priority is to be successful and I want to achieve success at the club I love." och ”It's an absolute privilege to get to be captain for this football club in all situations."

När fotbollen av idag handlar mer och mer om pengar och flams och trams så står han där rak som en fura i snålblåsten och kickar boll och lyssnar på Phil Collins.

Här måste jag bara lägga in en kort passus angående misshandelsmålet: Det är ju oerhört respektingivande och ett tecken på stor mognad som människa om man är så säker i sig själv att man kan önska Phil Collins-låtar ute på krogen.
Att håna någon för ens musiksmak är precis tvärtom och de som gör det kanske förtjänar en smäll på käften.
Jag tar inte ställning till skuldfrågan. Gerrard säger att han är oskyldig.

Efter en sådan här dag glömmer man gärna bort det där Evertonrelaterade fotot och den där sommaren 2004 när Chelsea rykte i honom.

Men snälla Liverpool! Gör inte något åt ryktena om Eto'o till sommaren. Han är inte okej!

En annan mr. Not-so-perfect-men-nästan är ju Sven-Göran Eriksson som, tyvärr kan jag tycka, fick sparken från Mexicos landslag häromdagen. Visst det var inga jätteresultat han lyckades åstadkomma men man kan ju diskutera om det var hans fel. Spelarna verkar ha en mycket underlig inställning till spelet och ledargestalter som Marquez och Borgetti är inte med. Marquez kommer väl dock tillbaka nu efter avstängningen han fick efter mötet mot USA.

Till sist vill jag bara påminna om att Allsvenskan börjar imorgon och för att göra det lite mer intressant vill jag utmana alla på fantasicoachning på www.startelvan.se. Gå in där, gör ett lag och gå med i ligan Division 4 Sydöstra. Det är gratis.

Mitt lag inför första omgången:
Fredrik Persson (TFF)
Emin Nouri (KFF), Johan Karlsson (IFE), Kenneth Gustafsson (GAIS), Ricardinho (MFF)
Lourival Assis (KFF), Labinot Harbuzi (MFF), Stefan Ishizaki (IFE), Kristian Haynes (TFF)
James Keene (IFE), Wilton Figuiredo (MFF)

/Per