Skäggions League, del 3

Cypern - APOEL FC
24%, 7 av 29, Michalis Morfis, Altin Haxhi, Bark Seghiri, Marios Hlia, Paraskeuas Christou, Kamil Kosowski och Xrisis Michael
Officiell hemsida


Tjeckien - SK Slavia Praha
18%, 5 av 28, Martin Vaniak, James Dens, David Hubacek, Dusan Svento och Ladislav Volesak
Officiell hemsida


Danmark - Brøndby IF
12%, 3 av 25, Max von Schlebrugge, Peter Madsen och Stefan Gislason
Officiell hemsida


England - Manchester United FC
2%, 1 av 43, Gary Neville
Officiell hemsida


Estland - Levadia 4%, 1 av 25, Deniss Malov
Officiell hemsida

Ställning (top 5):
1. Cypern, 24%
2. Belgien, 21%
3. Bulgarien, 19%
4. Tjeckien, 18%
5. Armenien, 13%
5. Kroatien, 13%

Omgångens bästa skägg:

Max von Schleebrugge, Bröndby

//Johan

CL – Ett tvärsnitt

De matcherna jag såg av veckans Champions League.

Atlético Madrid – Porto 2-2
Det var mycket fotboll i den spanska huvudstaden denna vecka men det blev inga större hemmajubel varken på Vicente Calderón eller på Santiago Bernabéu.
Atlético inledde piggt och Maxi Rodríguez kunde redan efter 3 minuter slå in ledningsmålet bakom Portos Helton efter slarvigt spel från vänsterspringaren Cissokho. Misstagen skulle bli fler från portugiserna och vid 2-1 målet var det Heltons egen tur att göra bort sig. Ett skott från Diego Forlán letade sig in under Heltons arm och vidare in i mål.
Dock hade ju Porto en viss Lisandro på sin sida. Argentinaren satte skräck hos spanjorerna och fick ett mål bortdömt för offside tidigt men han hängde inte med huvudet utan kom igen och kvitterade spanjorernas ledning två gånger om.

Inför andra mötet: Portugiserna har ju onekligen ett gyllene läge att stänga ner matchen tidigt på hemmaplan och jag tror man tar det. Dock är det ju en tävlan om vilket lag som ska få den tveksamma äran att åka ut i kvartsfinalen det handlar om.

Vidare? Porto

Lyon – Barcelona 1-1
Ett kanske inte helt överraskande resultat efter att Barcelona börjat vackla i ligan. Lyon däremot dammar ju på mer eller mindre som vanligt hemma i Frankrike. Dessutom är de riktigt tunga att möta på Stade de Gerland.
Juninho inledde med en av sina patenterade frisparkar i bortre från egentligen ingen vinkel alls. Lyon såg pigga ut och spelade helt rätt mot ett ganska försiktigt Barcelona. Men i andra halvlek växte bortalaget och tog över mer och mer av spelet. Bollinnehavet lönade sig i 67:e minuten när Henry dök upp vid bortre stolpen efter en hörna.

Inför andra mötet: Barcelona har onekligen övertaget på hemmaplan men man ska inte underskatta Lyons chanser. De är oerhört målfarliga och kommer inte tveka att trycka dit ett par bakom Valdés i Barcelonamålet.

Vidare? Barcelona

Sporting Lisbon – Bayern München 0-5
Gårdagens urblås. Efter en ganska trög start på vårsäsongen för Bayern hade säkerligen en hel del aggression och revanschlystnad byggts upp hos tyskarna och man lät allt detta brisera över de stackars vettskrämda portugiserna. Med Ribery som härförare kombinerade man tysk effektivitet med fransk finess och slutresultatet var oundvikligt.

Inför andra mötet: Hade man fått så hade man kunnat ställa in juniortruppen eller amatörlaget hemma på Allianz Arena. Nu går ju inte det. Antagligen kommer det bli en väldigt tråkig match där Sporting redan har gett upp och Bayern säkerligen inte kommer att överanstränga sig.

Vidare? Bayern München

Real Madrid – Liverpool 0-1
Jag säger bara defensiv disciplin. Benítez har gjort detta till en dygd i Liverpool och man nollade Real som bara några dagar innan dräpte Betis med sex mål på samma plan.
En fullständig lagseger från de röda. Ta bara en spelare som Kuyt. Han har på sista tiden blivit mer högerytter än den forward han egentligen är. Han syns knappt till på hela matchen fram till det att han blir utbytt i 92:a minuten men ändå kan man nästan se svetten droppa från honom. Då vet man vad det betyder att spela i Liverpool. Man tar sin roll på högsta allvar, gör allt för laget och springer tills man dör.
Det var detta som gjorde skillnaden igår. Och så naturligtvis en Benayoun som sprang rakt in i Reals zonförsvar och förvirrade skiten ur Ramos och Higuaín. Det var Higuaíns inlöp men det var Ramos zon. De får titta lite mer på den defensiva disciplinen de där spanjorerna.

Inför andra matchen: Att som bortalag vinna på Anfield är svårt nog. Att som bortalag vinna på Anfield i Champions League är i det närmaste omöjligt. Och vinna måste de göra spanjorerna. De kommer kasta allt de har mot Pepe Reina i Liverpoolmålet och det är upp till Benítez mannar att stå pall för anstormningen. Får man tillbaka Gerrard tror jag det kommer gå vägen ganska lätt.

Vidare? Liverpool

Intervju med Johan Munthe, Unibet

Fotbollsskribenterna säger hej till Johan Munthe, chefsoddsättare på spelbolaget Unibet.

Hur hamnade du hos Unibet och hur kom det sig att du började jobba med oddssättning?

Jag sökte jobb via en annons som jag såg på Unibets hemsida. Jag har alltid varit intresserad av sport och spel, och att få chansen att jobba med detta var något jag funderat på länge innan jag såg chansen att söka jobbet.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut för en oddssättare?

Att jobba som oddssättare innebär att man ständigt måste ta del av ny information, som kan påverka utfallet av matcherna. Det gör att man måste vara väldigt flexibel, och man har egentligen inga ”lediga” dagar utan bör alltid finnas anträffbar via mail eller telefon.

Hur går ni tillväga när ni sätter oddsen på en fotbollsmatch?

Först och främst så värderar man ”grundstyrkan” hos ett lag, dvs hur bra laget presterar under ”normala” förutsättningar. Det kan dock finnas en mängd faktorer såsom; skador, avstängingar, dagsform, motivation, tufft matchschema som gör att ett lag kommer att prestera bättre eller sämre än vad ”marknaden” förväntar sig. Vidare påverkar givetvis hemmaplansfördelen en hel del. Utifrån dessa parametrar värderas sannolikheterna för att det slutar med hemmaseger, oavgjort eller bortaseger.

Vad spelar svenskarna mest på?

Generellt sätt så gillar de flesta spelarna att spela på favoriter. Dvs, lag som på förhand ser ut som troliga vinnare. Oftast kombineras ett flertal lag, för att få upp oddset på sitt spel. Vi märker även ett rätt stort intresse för att spela på ”halvtidsspel”, dvs spela på vad resultatet är efter 45 minuter av en match.

Finns det skillnader mellan länder och vad folk spelar på?

Det är ganska lika beteende mellan olika länders spelvanor.

Har du något konkret exempel på när ni satt ett för högt odds på ett topplag och som sedan skrällt?

Brasilien kom till VM 2002 med massor av stjärnor men hade spelat ovanligt svagt innan turneringen och fick slita rejält i kvalet. De började också turneringen aningen trevande men växte allt eftersom och stod till slut som vinnare. Enligt vår tidiga ranking var de bara 4e-hands-favorit och hade därför ett relativt högt odds vilket lockade många spelare.

När det gäller skrällar minns väl de flesta Turkiet från den gångna sommarens EM. Laget imponerade egentligen inte alls, men lyckas på något sätt ta sig vidare till kvartsfinal, där de återigen skrällde via en fenomenal upphämtning i slutminuterna av matchen. Inför semifinalen mot Tyskland, hade dom ett skadeläge som sällan skådats, men överraskade väldigt positivt, även om det inte räckte hela vägen till final.

Hur ser du på utvecklingen inom spel & odds inför framtiden?

Trenden är att folk vill spela mer och på livebetting. Att kunna se matchinledningen och sedan lägga sitt spel i tv-soffan, är något som många uppskattar.

Fotbollsskribenterna tackar härmed Johan för pratstunden och önskar lycka till!

Skäggions League, del 2

Dags för omgång 2 i Skäggions League 2009.


Vitryssland - FC BATE Borisov
0%, 0 av 21
Officiell hemsida


Belgien - R. Standard de Liège
21%, 6 av 28, Steven Defour, Reginal Goreux, Marco Ingrao, Dieumerci Mbokani, Mohamed Sarr och Hiraç Yagan
Officiell hemsida


Bosnien Herzegovina - NK Zrinjski
10%, 2 av 20, M Karoglan, K Kordic
Lagbild


Bulgarien - PFC Levski Sofia
19%, 6 av 31, Bozhidar Mitrev, Rachid Tiberkanine, Hristo Yovov, Lacezar Baltanov, Vladimir Gadzhev och Enyo Krastochev
Officiell hemsida


Kroatien - NK Dinamo Zagreb
13%, 3 av 24, Igor Biscan, Pedro Morales och Bosko Balaban
Officiell hemsida

Ställning (top 5):
1. Belgien
2. Bulgarien
3. Armenien
3. Kroatien
5. Azerbajdzan

Omgångens bästa skägg

Hristo Yovov, Levski Sofia

Diggi-loo diggi-ley - Guldskon

Guldskon är ett pseudopris, ytterligare en fest för pamparna att gå på. Men i år har faktiskt priset en chans att leva upp. Fast hur realistisk den chansen är vet jag inte. Kanske är det bara önsketänkande.

Nu kanske någon där hemma sitter och tänker: Pseudopris? Men fotboll går ju ut på att göra mål!
Sant, säger jag, men sedan 1996 när UEFA bestämde sig för att vikta värdet för ett mål till att vara högre i ”The Big 5” (där är ett mål värt 2 poäng, i Sverige till exempel får man inte mer än 1 poäng för samma prestation, och jag utgår ifrån att rösterna i UEFA är viktade på ett ännu skamligare sätt) än i resten av Europas fotbollsligor.
Och nu kanske samme någon säger: Men det är ju mycket svårare att göra mål i Spanien än vad det är Sverige!
Denna gång kan jag inte hålla med. Skulle man kunna mäta någon sorts medeltal på anfallarnas och försvararnas kapacitet så skulle det medeltalet antagligen bli väldigt lika både i Spanien och i Sverige. Försvararna må vara bättre i Spanien men anfallarna är tamejfasen motsvarande sämre i Sverige.
Sanningen är den att sedan regeländringen har priset bara gått utanför ”The Big 5” fyra gånger. Näst senast, 00/01, kunde vår Henke Larsson snöra på sig skon och på riktigt sjunga med i Herreys schlagerhit från 1984 efter 35 mål för skotska Celtic. Senast var 01/02 när Mario Jardel gjorde hela 42 pytsar för sitt Sporting Lisbon i Portugal.

Länge såg det ut som om den tråkiga trenden kunde brytas. Österrikaren Marc Janko drog fram som en ångvält i den inhemska ligan med sitt Red Bull Salzburg (ett fascinerande lag för övrigt men det är ett helt annat inlägg), och ångvält är han verkligen med sina 196 centimeter och 93 kilo. Han har hittills mäktat med hela 30 mål på enbart 20 spelade matcher! Med sådana siffror ledde han naturligtvis Guldskon-kampen rätt länge men under österrikarnas juluppehåll från 6:e december till 22:e februari blev han omsprungen, eller ska jag säga omsnubblad, av Samuel Eto’o i Barcelona. Eto’o har ”bara” gjort 23 mål på 22 spelade matcher men tack vare poängviktningen sitter han nu på 46 poäng medan stackars Janko har 45.
Men än är inte slaget förlorat. Båda spelarnas lag har 15 matcher kvar av ligaspelet och mycket kan hända till helgen 30/31 maj när sista omgången går av stapeln både i Spanien och Österrike.
Jag hoppas på Janko jag, men det kanske har framgått?

Se på ett gäng av Jankos mål här på Fotbollsskribenterna!


/Per

Reflektion på Tomas Petersons funderingar avseende selektering inom svensk fotboll

Efter en studie är Tomas Peterson av den ståndpunkt att selekteringen inom svensk fotboll sker utifrån när på året en fotbollsspelare är född. Han utvecklar sitt resonemang baserat på ett forskningsprojekt, ”De avgörande åren”. Enligt Peterson är Svenska Fotbollförbundets ungdomsutbildning den äldsta, allra största och mest systematiskt utförda selektionsstruktur som finns inom all svensk idrott. Målet med denna selektering är att få fram de allra mest talangfulla spelarna för framtida landslagsuppdrag. Resan dit nås genom zonläger, distriktsläger, elitläger, förberedande landslagssamlingar och landslagstrupper. Peterson har funnit en faktor som inte har med talang att göra och som är av stor vikt för selekteringen, nämligen födelsedatumet för en spelare.

I sin forskning upptäckte Peterson att de 13-åriga spelare som föreningar skickar iväg till zonlägren är till allra största del födda under årets första kvartal och menar på att det finns en slags relation mellan talang hos dessa spelare och tidpunkten för deras födelsedatum. Efter zonlägret sker en gallring för distriktlägret för att där välja ut ett visst antal som går vidare till elitlägret i Halmstad. Även här är det flest spelare som är födda under det första kvartalet. Av de spelare som nådde elitlägret hade alla varit uttagna till det första zonlägret. För de spelare som inte kom med dit slutar landslagsdrömmen tidigt, dock finns givetvis undantag.

Petersson drar slutsatsen att för att gå långt inom svenskfotboll är sannolikheten större att en spelare lyckas om han eller hon är född tidigt på året. Denna sannolikhet genomsyrar hela selektionssystemet från föreningsspel till landslagsuppdrag (i landslaget är dock flertalet födda sent på året). Anledningen till att just tidigt födda spelare blir utvalda är att de har en bättre fysisk mognad hävdar Peterson. De fysiska skillnader som finns mellan 13-åringar (födda 1 jan – 31 dec) kan vara gigantiska. De egenskaper som i detta fall blir aktuella är tyngd, bredd, längd och motorik. På sätt och vis kan jag dock förstå varför de 13-åringar som är tidigt fysiskt utvecklad blir utvalda. En tidigt utvecklad 13-åring kontra en mindre utvecklad är sannolikt både snabbare och mer kraftfull på planen. När samtidigt svensk fotboll kännetecknas av en kraftfull och löpvillig spelstil torde det vara ett enkelt val att skicka den mer utvecklade 13-åringen till ett zonläger än den som är mindre utvecklad. Men man måste samtidigt ha i åtanke att säkra återväxten inom svensk fotboll. Sverige är ett litet land befolkningsmässigt och genom att tillämpa en selektering baserad på fysisk mognad redan vid 13-års ålder för att utbilda framtida landslagsspelare anser jag inte detta är rätt väg att gå. Det finns flera exempel på nuvarande landslagspelare och utlandsproffs som bevisar att denna selekteringstyp inte är rationell. Klubbar som börjar sin selektering redan när spelarna är 10-12 år fryser ut spelare som inte har utvecklats fysiskt i samma takt som andra, men som kan bära på likadana genetiska fysiska förutsättningar. Dessa spelare kanske bestämmer sig för att sluta med fotboll när de inte känner att de har ledarnas förtroende. Det är ganska lätt att sätta sig in i en 11-årings situation om denne aldrig får spela eller hoppa in några minuter varje match. Självklart tappar spelaren sugen efter ett tag och därmed kan svensk fotboll gå miste om flera unga spelare som på sikt hade kunnat bli landslagsmässiga om bara tålamodet hos de som väljer ut hade funnits.

Jag tycker det är bra att Peterson lyfter fram problematiken som finns inom selekteringen. Det är av vikt att Svenska Fotbollförbundet blir medvetna om att selekteringssystemet borde förändras. Som det ser ut nu sker utgallringen av spelare alldeles för tidigt. Petersons forskning visar att fysisk mognad premieras i allt större grad än t.ex. spelförståelse av en mindre fysiskt utvecklad spelare riskerar fotbollen att förlora spelare vars kroppar behöver mer tid på sig för att växa. Det faktum att välja ut spelare redan vid 13-års ålder när det är som mest ovisst att säga hur en spelares kropp kommer att se ut när den är färdigväxt vid cirka 18-års ålder är inte speciellt förnuftigt. Dock för Peterson ett intressant resonemang avseende att de spelare som blir bortgallrade vid tidig ålder och som bestämmer sig för att kämpa, utvecklar ett starkt tävlingspsyke som de får stor nytta av i det långa loppet. Dessa spelare har stora chanser att gå om de tidigt utvecklade spelarna när deras kroppar har vuxit i kapp och kanske till och med blivit större. Då visar det sig vilka som är bäst lämpade för landslagsuppdrag.

//David

Skäggions League, del 1

Jag har länge funderat på ett upplägg för ett Champions League gällande ansiktsbehåring hos fotbollsspelare. Låt oss kalla det Skäggions League 2009. Det går till så att varje land representeras av det lag som leder ligan den 10/2 eller vinnaren 2008. Ansiktsbehåringsprocenten beräknas och presenteras för fem länder åt gången.

Som ansiktsbehåring räknas mustasch och/eller skägg. Detta gäller vid fototillfället av truppen på den officiella hemsidan. Endast spelare räknas.

Vid tveksamma fall fungerar min fru som enväldig domare.

Idag:


Albanien - KS Vllaznia
4%, 1 (Adamu Muhammed) av 25
Klubbens officiella hemsida


Andorra - UE Sant Julià
0%, 0 av 8
Saknar officiell hemsida
Lagbild


Armenien - FC Pyunik
13%, 3 av 23
Samtliga i gränslandet mellan skäggstubb och skägg.
Klubbens officiella hemsida


Österrike - FC Salzburg
8%, 2 (Ronald Gercaliu och Ibrahim Sekagya) av 25
Klubbens officiella hemsida


Azerbajdzan - FC İnter Bakı
11%, 3 (Fuad Akhmedov, Marko Petrovic och Orhan Mamadov) av 28
Klubbens officiella hemsida

Omgångens bästa skägg:

Adamu Muhammed

Österrike-Sverige

Det var ett herrans liv när det blev klart att Eurosport skulle visa matchen. För egen del var det bara bra, Fyrans kommentatorer vill jag inte sitta och höra på och de andra kanalerna har jag inte. Ett exempel: Under hela EM satt Robert Perlskog och kallade Österrikes defensive mittfältare Jürgen Säumel för Samuel, Eurosports motsvarighet sa rätt direkt. Ännu ett bevis på att Perlskog borde hålla sig till handbollen.

Annars var väl förväntningarna inte så högt ställda. Ett svenskt trött lag som skulle spela tight defensivt och kanske göra några farliga uppstick. Och så en förbundskapten som skulle vara nöjd oavsett.
Nu blev det kanske inte så, men nästan, förutom en kvart i början av andra halvlek.

Den första riktigt heta chansen kom för Österrike i början av andra halvlek. Scharner fick på en ruggig springnick efter en fin österrikisk omställning som Isaksson reflexade ut bredvid stolpen.
Inte långt efter det kom så Sveriges 1-0 mål. Rasmus Elm flängde iväg ett av sina fölben och halvvolleyade bollen in i vänsterkrysset.
Efter målet rasade de röda mer eller mindre ihop och Sverige kunde göra lite som de ville vilket resulterade i en nerriven Holmén och en underbar Källström-frispark ribba in.
Sedan blev alla kollektivt trötta, och nöjda. Alla utom Karel Brückner, Österrikes förbundskapten, som efter kvällen kommer allt närmare arbetslösheten.

Förutom målen fanns det ett par andra ljusglimtar:
Kul att se Wilhelmsson tillbaka i västvärlden igen och nog hade han spring i benen och teknik i fötterna. Han böljade som ett bördigt rågfält en augustidag upp och ner på sin vänsterkant. Mycket tack vare den nya längre frisyren antar jag. Dock blev han utbytt i paus.
Även Adam Johansson visade pigga takter. Äntligen en ytterback som vågar ta de offensiva löpningarna. Även han utbytt i paus.
Och Isaksson måste ha köpt ett whack-a-mole-spel för han hade fantastiska reflexer idag.

Österrike är på intet sätt ett dåligt lag, kämpamässigt gjorde de enligt mitt tycke ett bättre EM förra året än vad Sverige gjorde som vek ned sig när det gällde som mest. Detta trots att Österrike inför mästerskapet kallades EM:s sämsta lag. Jag minns fortfarande Österrike-Tyskland, jag minns inte Sverige-Ryssland.
Och så har de ju Pogatetz, besten från Middlesbrough. Kanske den spelare jag älskar att hata allra mest.

Trots målen imponerade inte anfallsspelet alls.
Marcus Berg byttes ut i halvtid och hann inte prestera något i det trevande spelet. Markus Rosenberg spelade hela matchen men var som vanligt sämst på plan. När ska han hamna i frysen på allvar?

Sverige:
Isaksson
Johansson (ut 45) - Mellberg (ut 45) - Majstorovic (ut 45) - Edman
Elm - Källström (ut 75) - Elm - Wilhelmsson (ut 45)
Rosenberg - Berg (ut 66)

Hansson (in 45), Nilsson (in 45), Granqvist (in 45), Holmén (in 45), Nannskog (in 66), Larsson (in 75)

Österrike:
Manninger
Garics (ut 45) - Prödl - Stranzl (ut 66) - Pogatetz
Scharner (ut 83) - Säumel (ut 66)
Hölzl - Ivanschitz (ut 75) - Arnautovic (ut 78)
Janko

Ibertsberger (in 45), Schiemer (in 66), Okotie (in 66), Saurer (in 75), Ulmer (in 78), Kienzel (in 83)

Trots svensk vinst var det ett sant nöje att knäppa över till Spanien-England för lite ”riktig” fotboll.

Intervju med Lars-Åke Lagrell

Svenska Fotbollförbundet grundades 1904. Förbundets uppgift är att gagna och administrera fotbollen i Sverige samt att representera svensk fotboll utomlands.

Fotbollsskribenterna är därför otroligt glada över att få en pratstund med ordförande för Svenska Fotbollförbundet, Lars-Åke Lagrell.

Hej Lars-Åke! Kul att du har tid för en pratstund med oss. Hur är läget så här på försäsongen.

Hej! Jodå det är bra, men en längtan efter att fotbollen ska sätta igång ordentligt finns.

Vi som är fotbollsintresserade vet att du är ordförande för fotbollförbundet, men vad gör du mer konkret? Hur ser en ”normal” arbetsdag ut?

Det är ingen anställning att vara ordförande, utan rätt och slätt mitt stora intresse. Och nu har jag rensat min uppdragslista så att jag bara har fotbollsuppdrag. Svenska Fotbollförbundet och sedan ett uppdrag i vardera FIFA och UEFA.

Min roll i Sv FF är att leda Förbundsstyrelsens arbete (där vi förhoppningsvis bereder och fattar beslut i de flesta frågor som berör svensk fotboll). Vidare ska jag vara förbundets talesman.

Svensk klubbfotboll väger lätt när den kommer ut i Europa. Vi är ett litet land och kan inte producera fram lika många talanger som t.ex. Spanien. Hur tycker du fotbollen i Sverige ska utvecklas för att bli ännu bättre?

Jag anser inte att det finns någon enkel väg, men vårt traditionella arbetssätt med ungdomsarbete håller. Och det är dessutom den enda hållbara väg för svensk fotboll. Tycker också att vi under 2008 fick tillbaka en satsning på egna ungdomar i ganska många föreningar.

Jag blev glad när jag såg vårt ”vinter-landslag” (det som hade betecknats som vårt sämsta någonsin) slå Mexico och sättet på vilket de gjorde det.

Svenska tränare fokuserar generellt ganska mycket på kondition och fysik i träningsupplägget. Fysik och kondition är trots allt en färskvara som kan tränas upp lättare än de tekniska egenskaperna. Vad anser du, borde fokusering ligga ännu mer på teknik och bollkontroll än vad den gör nu?

I det talangprojekt som pågår - och i vilket vi har under fyra år har lagt hela VM-överskottet 2006 - ingår att utveckla spelarna på alla sätt. Inte minst tekniskt.

Sedan får du inte glömma att du nu talar om en idrott som är global – den enda idrotten i världen faktiskt – och där de bästa spelarna i hela världen numera flyttar till de bästa föreningarna i Europa och det är framförallt dessa klubbar som du kan följa i alla TV-kanaler. Detta är en ny situation som vi har att leva med. Det är med andra ord betydligt svårare att numera bli sportsligt framgångsrik.

Svensk damfotbolls framgångar i de större mästerskapen har inte varit så lysande på senare tid. En förklaring kan vara den pågående generationsväxlingen. Men vad krävs för att damerna ska kunna hävda sig mot nationer som USA och Tyskland igen och finns resurserna?

Det finns de som anser att vi har världens bästa liga och den positionen kommer självfallet att bli allt svårare att försvara när numera damfotboll spelas i över 150 av FIFA:s 208 medlemsländer.

Vårt damlandslag ligger enligt min bedömning i skiktet 3-6 bland världens damlandslag. Vi har en ny spelargeneration under utveckling så jag har förhoppningar om framgång och jag anser att vi mycket väl kan få en fullträff i någon av de kommande slutspelen. Men vi får inte alltid framgångar.

Inför kommande allsvenska säsong, kommer förbundet att införa några nya regler avseende pyroteknik, inkastade föremål på planen m.m.

Våra tävlingsbestämmelser fastställs av Representantskapet, det vill säga av hela den svenska fotbollen. Pyroteknik är inte tillåten och skälet är säkerhetsmässiga.
Resten är en lagstiftningsfråga.

Lars Lagerbäck har tagit Sverige till fler mästerskapsslutspel under sina år som förbundskapten och gjort det bra. Ser du någon/några potentiella efterträdare, den dag Lars tackar för sig, som kan fortsätta utveckla landslaget?

Jadå, det finns flera tänkbara kandidater, men först ska Lasse jobba färdigt i lugn och ro. Och jag har ingen aning om när Lasse tackar för sig. Sannolikt beror det väldigt mycket på de sportsliga resultaten 2009.

Vi går mot en trend där allt fler fotbollsklubbar bolagiseras och därmed styrs som vilket bolag som helst. Fotboll uppstod ursprungligen som en amatörsport och står idag långt ifrån dessa värden. Finns det en risk att fotbollen på sikt kommer att förlora sin folkliga karaktär?

Fotbollens klubbar använder naturligtvis samma styrmedel som vilket bolag som helst med samma omsättning, men jag förstår frågan.

Jag ser ingen koppling mellan utvecklingen av våra föreningar och risken för att förlora sin folkliga förankring. Däremot kommer fotbollen alltid att ha många frågor att jobba med för att behålla sin ställning och dessa frågor kommer att vara olika från tillfälle till tillfälle.

Om det skulle finns det samband så borde den folkliga förankringen i England vara borta.

UEFA presidenten Michel Platini uttalade sig nyligen om Manchester Citys gigantiska bud på Milans Kaká. Han anser att det är orättvist att förmögna ägare tillåts investera obegränsat med pengar i sina klubbar. Dessutom föreslår han lönetak samt att klubbarna inte tillåts göra av med mer pengar än vad deras verksamhet frambringar. Vad är din kommentar till detta?

Jag håller med Michel Platini om att vi har ett problem med de stora ersättningarna till spelarna. En del av dessa pengar borde användas för att utveckla talangerna. Men det där är lättare sagt än gjort.

Om Michel hittar ett system för att reglera och kontrollera penningströmmarna så har han gjort en stor insats. Jag tror dock inte att det går att förhindra någon att satsa egna pengar på något som vederbörande är intresserad av.

Slutligen, i Fotbollsgalan som gick av stapeln för en tid sedan fick vi alla se dig lite otippat som actionhjälte i ett inslag. Fotbollsskribenterna tycker det är befriande att se en ordförande som kan bjuda på sig själv. Är du lite av en spexare, alltså att t.ex. Lagerbäck får passa sig ibland?

Nja, jag kanske också får passa mig så det inte blir för ofta. Men om vi arrangerar en Fotbollsgala och andra tycker att något inslag med min medverkan skulle vara kul och trevligt för programmet så är min allmänna uppfattning att jag ska försöka ställa upp. Men, som sagt, jag får nog passa mig också. På en häst i en reklamfilm, Blåsningen (av Benno Magnusson), sången till Zlatan och så nu Batman.


Fotbollsskribenterna säger tusen tack till Lars-Åke för att han tog sig tid att ställa upp på en intervju. Vi önskar Lars-Åke lycka till i sina framtida uppdrag för Svensk Fotboll!

Jakten på kedjan

Idag var det en utomordentligt fin söndag här nere i Malmö. Passade på att ta en promenad ute i det fina vädret. När jag flanerade omkring, efter att ha tagit den obligatoriska rundan runt Västra Hamnen, såg jag några kids komma cyklande mot mig på strandpromenaden med en boll på pakethållaren. Kidsen kan nog ha varit runt 7-8 år och jag började tänka på hur det var ”back in the day” när jag själv spelade fotboll. En särskild händelse som utspelade sig i en bortamatch runt 1988-89 dök upp ur mina barndomsminnen.

Denna händelse har jag försökt att mörka samt förtränga sedan den inträffade. Hur som helst, jag tänker alltså bjuda på en av mina innersta och mest välbevarade hemligheter från fotbollstiden.

Jag minns att det var höst, dock inte riktigt vilken veckodag som det hela inträffade på. Har emellertid ett vagt minne av att det kan har varit en onsdag. I alla fall, mitt gamla lag Bergkvara AIF hade bortamatch mot laget i grannbyn, Söderåkra AIK. Matchen började sent på eftermiddagen och jag minns att det var väldigt grått och mulet. Jag var vid denna tidpunkt 7-8 år och spelade defensiv ytterback. Av någon jävligt konstig anledning var jag tvungen att spela forward i andra halvlek. Troligtvis ledde vi och jag ansågs som ett riskmoment i försvaret. För att inte sänka mitt självförtroende totalt tänkte säkert tränaren att jag gjorde mindre skada uppe i anfallet.

Okej, nu kommer det, håll i er nu. Tränaren skrek på mig att jag skulle upp och spela i ”kedjan”. Jaha, tänkte jag som aldrig hade hört uttrycket ”spela i kedjan”, vad är nu detta? Tränaren började gestikulerade med armarna att jag skulle springa upp i banan och medan jag började jogga uppåt hade jag bara en enda tanke, vad fan är kedjan för något? Jag sänkte ned blicken och började scanna av mittplanen i jakten på kedjan. Såg ingen kedja, bara en massa gräs och jord. Tränaren skrek igen: upp i kedjan, David! Nervositeten började bli allvarligt påtaglig nu och jag kände mig vilsen då jag nu var på okänd mark, motståndarnas planhalva. För de fåtal åskådare som noterade mitt besynnerliga beteende ute på planen, tittandes ned i marken utan någon som helst tanke på själva spelet, måste ha trott att jag var helt efterbliven. Tränaren skrek ånyo: David, upp i kedjan och spela! Jag hade nu blivit helt förstörd av att inte hitta en kedja liggandes ute på planen att jag skrek tillbaka: Men jag hittar ju inte någon kedja!

Det blev helt tyst ute vid sidlinjen först, sedan hördes ett mäktigt fnissande bland de åskådare som hade märkt mitt irrationella beteende ute på planen i jakten på den försvunna kedjan. Jag ville sjunka genom jorden när en lagkamrat sprang fram och förklarade stillsamt för mig att kedjan = spela i anfallet. Jag sprang ut och krävde omedelbart byte. Sedan satte jag mig på bänken och bröt ihop.

Ja, så där kan det vara ibland när man är liten. Kuriosa i sammanhanget (som dock är en helt annan historia..) är att jag avslutade min fotbollskarriär de sista säsongerna som just anfallare, i kedjan...

//David

22 minuter i allsvenskan

Thomas Ravelli spelade 430 matcher i allsvenskan, Christian Bank spelade 22 minuter. Vad hände egentligen med spelaren som gjorde ett av de minsta avtrycken någonsin i fotbollsallsvenskan?

Danske Christian Bank kom 1999 från danska B93, värvad som anfallare för att stoppa Malmös ras mot superettan. Under säsongen 98/99 gjorde Christian ett mål, B93:s reduceringsmål i 1-5 förlusten mot Aab. Vad som gjorde att han värvades till MFF är oklart, men säkert är att det fanns förhoppningar.










Vi förflyttar oss till den 9 augusti 1999. Malmö möter Hammarby på Gamla IP bakom Stadsteatern i Malmö. Christian, som satt på bänken i omgången innan mot IFK Göteborg, tar plats till höger på Malmös mittfält, bredvid det föga kreativa innermittfältsparet Olof Persson och Hasse Mattisson. Han är laddad och ser sin chans att imponera på tränarparet Roland Andersson och Thomas Sjöberg (kallat RATS i supporterkretsar) samt den kräsna Malmöpubliken.

Malmö tar ledningen i den 5:e minuten genom islänningen Olafur Örn Bjarnason. I 22 minuten är olyckan framme, Christian skadar sig och tvingas byta. In kommer istället Brune Tavell. Att notera är också att Christian hann dra på sig en varning under sin korta period i allsvenskan. Malmö vinner matchen med 2-0, men åker ur allsvenskan.

Detta visade sig bli den enda gång Christian visade sig i den himmelsblå tröjan. Skadan var så allvarlig att fotbollskarriären tog slut där på Gamla IP. Rykten gör gällande att Christian ägnade sig åt att arbeta som fotomodell efter karriären. Detta klipp finns att finna i B93:s marsnummer från 2005:
"Christian Bank (24 år/20 kampe) - talent-
fuld forsvarsspiller, der kom fra Næstved via
Køge. Kom til Malmö FF efter sæsonen, nå-
ede her blot 1 kamp før han blev totalskadet.
Nu er han model."



Malmö-Hammarby 2-0 (1-0)

Mål: 1-0 Olafur Örn Bjarnason (5), 2-0 Dejan Pavlovic (52).

Varningar, Malmö: Christian Bank. Hammarby: Christer Fursth.

Domare: Karl-Erik Nilsson, Emmaboda.

Publik: 6 800.

Malmö: Ola Tidman-Marcus Vaapil, Jörgen Ohlsson, Olafur Örn Bjarnason, Mikael Roth-Christian Bank (Brune Tavell, 22), Olof Persson, Hans Mattisson, Jens Nordström-Niclas Kindvall (Mats Lilienberg, 90), Dejan Pavlovic.


//Johan

Gratulerar!

Grattis familjen Birro! En ny förmåga har fötts till världen.
Vi på Fotbollsskribenterna grattar och bockar och kanske hoppas på ett framtida samarbete.

"08:44 föddes världens vackraste son. Barn och mamma mår fint", skriver Marcus Birro själv på sin blogg.

Gamla hjältar #2 - Thomas Gravesen

Fotbollsskribenterna är stolta att presentera Richard Bråse som tillfällig gästskribent. Richard är en äkta feskepöjk, GAIS:are och urgöteborgare. Han studerar journalistik vid Göteborgs Universitet.

Gordon Strachan var en av dem som hade förstått vem Thomas Gravesen egentligen var. När den rödhårige skotten i december 2004 tog ut årets lag i Premier League placerade han Gravesen bredvid Frank Lampard på det centrala mittfältet. ”People think he's a bouncer because he's got a shaved head but he's a talented player. He's got good strength when people get close to him and he keeps the ball well.”

Ni vet vad som hände. Någon månad senare slängde Florentino Pérez upp ett kontrakt på bordet, på inrådan av sportchefen Arrigo Sacchi. Real Madrid nya tränare, Vanderlei Luxemburgo, ville att dansken skulle sopa rent bakom Zidane, Figo, Ronaldo och de andra offensiva spelarna. Uppenbarligen hade man bara tittat på frisyren när man valde Gravesen, och inte som Strachan sett fotbollspelaren bakom.

I Everton hade Gravesen från sin offensiva mittfältsroll varit en starkt bidragande orsak till att laget tagit sig upp till tabellens högre sediment. Men han var inte ensam om att vara flintskallig på det mittfältet. Bakom sig hade han Lee Carsley. Det var han som hade den defensiva rollen. Det var han som höll i Evertons sopkvast. Det vita huvudstadslaget plockade helt enkelt fel flintskalle från Evertons mittfält.

Det började ändå bra för Gravesen, men efter en tid förvandlades han till en slags tredimensionell version av Linus på linjen. När de andra i laget skott- och tittfintade, glitacklingsfintade Gravesen; finten fick namnet gravesinha. Han blev en komiskt felplacerad figur i miljardbygget och han avrundade Madridäventyret med att ge lagkamraten Robinho på käften.

Men Gordon Strachan hade förstått vad Gravesen var för en slags spelare. När han värvade dansken till Celtic skulle han återigen komma till sin rätt. Men det blev bara en säsong i Glasgow innan han lånades ut till Everton. När han återvände sade Strachan att det inte fanns någon plats för Gravesen i det nuvarande systemet. “I spoke to Thomas and told him he won't play for us because of the system we play. We tried our best to get a system which suited Thomas and it hasn't worked. It was the system to blame, not the player or the club. Thomas finds it difficult to fit into our system and he'll tell you that himself.”
”He'd rather play in a system that suits him and we can't change our style of play to suit one player.”
I slutet av januari meddelade en klubblös Thomas Gravesen att han avslutar sin professionella fotbollskarriär 32 år gammal.

/Bråse

Se Gravesens glidtacklingsfint här på Fotbollsskribenterna:

Åshöjden och Nordqvist

Det är inte ofta man stöter på något som förenar två av ens största intressen. Häromdagen gjorde jag just det.
Fotboll och TV.
Jag strecksåg dramatiseringen av Max Lundgrens böcker om Åshöjdens BK. Sex timmar pur underhållning.

Till att börja med var jag väldigt tveksam. Alla vet ju om att den svenska skådespelareliten aldrig riktigt har varit någon elit. Absolut inte på åttiotalet och absolut inte när det kommer till TV och film och absolut absolut inte när det handlar om fotboll eller ens sport överhuvudtaget.

Men efter det inledande introt smälte jag som en liten isbit.
Max Lundgrens böcker kom ut på 60-talet och skildrar Åshöjdens BK, en liten klubb i nordvästra Skåne som får ett uppsving när den före detta landslagsmannen ”Bagarn” Olsson tar över traktens lokala café. Med fotbollens framgångar följer samhälleliga diton. Vägar byggs, liksom motell och turistanläggningar. Den lilla klubben tar hela samhället med sig i utvecklingen från okänt gärdsgårdsgäng och utarmad by till aktat division 1-lag och turistmetropol

Det var även Max Lundgren som adapterade den litterära texten till ett TV-manus när det begav sig 1985. Och visst med dagens mått mätt gjorde han kanske inget jättejobb men resultatet är ändå ett stycke fantastisk svensk TV-historia.

Figurerna i serien är desamma som i böckerna. Här finns Jorma, Edward, Bagarn, Hitte-Joel och Blåbärskungen med flera. Och visst känner vi igen karaktärerna, även från den verkliga världen; den talangfulle men socialt inte lika säkre Edward, lagspelaren Jorma, den blyge men hårdjobbande Hitte-Joel och mannen med pengarna, Blåbärskungen.

Men den som gjorde allt möjligt för Åshöjden var ändå ”Bagarn” Olsson, en före detta landslagsman som trappat ner och flyttat till landet.
I serien spelas han av en av svensk fotbolls allra största; Björn Nordqvist, som så gott som spelar sig själv. Under 60- och 70-talet var han den stora backklippan i svenska landslaget och var i många år den spelare som alla efterföljande mittbackar jämfördes med.
Med 362 matcher och två SM-guld med IFK Norrköping i början av 60-talet satte han sitt tydliga avtryck i Allsvensk fotboll. 1968 fick han Guldbollen och sedan var det Europa som gällde. Nordqvist dominerade i PSV Eindhoven och ledde klubben till cupguld 1974 och ligaguld 1975.
Tillbaka till Sverige och IFK Göteborg där han spelade till sig Fair Play-priset 1977.
Under sin karriär hann han med 115 A-lagslandskamper och tre VM-turneringar; 1970, 1974 och 1978.

Och inte att förglömma en magnifik skådespelarinsats.

/Per

Se introt till avsnitt 1 av Åshöjdens BK:

Intervju med fotbollsfrun Malin Wollin

Fotbollsskribenterna hälsar härmed Malin Wollin välkommen till sidan! Malin är sedan några år tillbaka bloggare och sambo med Kalmar FF:s mittback Joachim Lantz samt även trebarnsmamma. Vi är glada över att få en liten pratstund med Malin.

- Hej Malin, kul att du har tid för en intervju mellan varven som bloggare, krönikör och småbarnsförälder! Hur är läget?

Svar: Det är som det är. Det är min hatmånad februari, Joachim är på La Manga och jag är ensam med barnen. Jag saknar honom men å andra sidan kan jag äta så mycket godis jag vill. Det går på ett ut.

- Hur känns det nu när försäsongen har dragit igång för Joachim? Är det med blandade känslor, med tanke på alla träningar, träningsläger och bortamatcher?

Svar: Väldigt blandade känslor. Jag kissar på La Manga. Nanne och hans idéer, nu ska de dessutom på ett extra träningsläger och OJOJOJ så duktiga de ska vara när de kommer hem. Nanne driver mig till vansinne, jag hoppas att han vet vad jag gör. Men känslan i magen är att det ska bli underbart med en ny säsong. Det smakar fortfarande guld i munnen. Stolt som en tupp anländer jag till Fredriksskans i april när det ska premiärbajsas på AIK.

- Vad är fördelarna respektive nackdelarna med att ha en sambo som har fotboll som sitt yrke?

Svar: Nackdelen är ensamheten, alltid är han iväg med sina fotbollskamrater. Fördelen är att Joachim har en fast och spänstig rumpa som är fin att klämma på.

- Följer du annan fotboll förutom Allsvenskan och Kalmar FF?

Svar: HAHAHAHAHA. Nämen allvarligt talat så ska jag hålla ett öga på Mjällby som har Sveriges näst bästa mittback. Och den snällaste. Ibland kollar jag hur det går för Kåremo, Rockneby och Hulterstad.

- Har du någon favoritspelare förutom Joachim i Allsvenskan?

Svar: Jag tycker han den där unge killen i Helsingborg är rysligt söt, Rasmus Jönsson. Han väcker moderskänslor som sin namne Elm den yngre.

- Hur tippar du topp 3 efter sista omgången i årets kommande Allsvenska?

Svar: Jag är tråkig och säger Blåvitt, Kalmar och Elfsborg. Men vad vet jag.

- Vem tror du lägger ned sin blogg först, du eller Henrik Rydström?

Svar: Haha vilken bra fråga. Det gör Henrik. En vacker dag blir han kär och får bebisar, då har han inte tid.

- Följer du någon fotbollsblogg, om så, vilken?

Svar: Jag försöker läsa Henriks ibland, men inläggen känns längre än nittio minuter fotboll.

- Om Joachim skulle få erbjudande från utlandet, har du något önskemål i så fall?

Svar: Saudiarabien. Not. Vad vore jag för fotbollsfru om jag inte säger Italien? Milan ska det vara, endast det bästa åt min Joachim.

- Följer du många av Kalmar FF:s hemmamatcher slaviskt på plats eller stannar du hellre hemma från Fredrikskans en svinkall oktoberdag?

Svar: Jag ser alla hemmamatcher på plats. Oktober är inte svinkallt. Mars är svinkallt. Om det inte var stjärtvärme skulle röven frysa fast.

- Vad är din åsikt avseende arenafrågan?

Svar: Att vi ska bygga en. Vända gatstenar på stortorget kunde man lägga pengar på. Och Fanerduntjingtjongkines gick ju himla bra. Vi ska ha en arena värdig ett guldlag, men den ska ligga där den ligger nu. Jag kan tänka mig att donera en hundring.

- Har du något speciellt knep för att få Joachim glad efter en tung förlust eller när han inte får plats i startelvan?

Svar: Ja. Att inte säga käft. Låta honom vara. Ingenting funkar så jag låtsas som det regnar.

Slutligen, har du något skvaller om laget för våra läsare?

Svar: Jag vet massor men får inte avslöja, Joachim skulle döda mig med sina händer.



Vi tackar härmed Malin för att hon tog sig tid att medverka på sidan och önskar henne lycka till!

Viva Barcelona

Fotboll ska upplevas live. Jag tror bestämt att majoriteten av alla fotbollsälskare är av samma åsikt. Det är inte bara själva spelet man vill uppleva utan även allt annat som hör till. Jag tycker lokalderbyn i division 5 med heta känslor mellan spelarna och dess supportrar kan vara minst lika spännande som en match i spanska La Liga.

För att ta reda på hur stor upplevelsen är att vara på plats under en match i La Liga, begav jag mig till Barcelona i mitten av september förra året. En härlig stad med god mat och mycket trevliga människor. Gästerna för kvällens match var Racing Santander och jag ska villigt erkänna att jag endast hade koll på en spelare från Racing, gamle Pedro Munitis. Gammal och gammal (född -75), men jag trodde faktiskt Munitis hade lagt dojjorna på hyllan. I alla fall var han långt ifrån sin form sedan sina glansdagar i Deportivo och Real Madrid.

Men innan jag fortsätter backar jag tillbaka klockan några timmar. Därför att på matchdagens eftermiddag köpte jag en rundvandring på Camp Nou, vilket jag kan varmt rekommendera till alla som är intresserade av fotboll. För 12 euro släpps du in och kan gå runt både inne och ute på arenan. Du får bland annat kika in i omklädningsrummet, spana in the mixed zoon, känna på gräsmattan, provsitta hedersläktaren och kommentatorernas säten samt till sist avsluta inne på museet. En riktigt höjdare enligt mig, helt klart värt 12 euro.

Åter till matchen. Blev en aning besviken när jag märkte att både Iniesta och Messi började på bänken. Hleb fick chans från start på mitten och gjorde inte något större väsen av sig. Han byttes ganska tidigt ut mot en av mina favoriter, Andrés Iniesta. Sammy Eto`o fick inte heller många bra bollar att jobba med och när sedan också regnet kom började visslingarna ljuda över Camp Nou. Spelet blev bättre när sedan Messi kom in i mitten av andra och gjorde 1-0 på en säkert slagen straffspark i 71:a minuten. Stort jubel på Camp Nou! Glädjen blev dock kortvarig då Racing lyckades kvittera på en frispark fem minuter senare. 1-1 stod sig sedan matchen ut.

Matchbetyg: svag 5/10. Underhållningsvärdet var ganska mediokert, dock var detta tidigt in på säsongen. Ett halvfullt Camp Nou var trevligt, men det kändes som om publiken aldrig kom igång. Ett tips är att inte köpa biljett på första sektionen under tak (inte prisvärt och ingen arenakänsla, du ser bara planen och inte övriga läktaren). Satsa hellre på att sitta på sektionen över. Dock kan jag rekommendera ett besök, jag kommer lätt att åka tillbaka för fler Barcamatcher!

//David