Reflektion på Tomas Petersons funderingar avseende selektering inom svensk fotboll

Efter en studie är Tomas Peterson av den ståndpunkt att selekteringen inom svensk fotboll sker utifrån när på året en fotbollsspelare är född. Han utvecklar sitt resonemang baserat på ett forskningsprojekt, ”De avgörande åren”. Enligt Peterson är Svenska Fotbollförbundets ungdomsutbildning den äldsta, allra största och mest systematiskt utförda selektionsstruktur som finns inom all svensk idrott. Målet med denna selektering är att få fram de allra mest talangfulla spelarna för framtida landslagsuppdrag. Resan dit nås genom zonläger, distriktsläger, elitläger, förberedande landslagssamlingar och landslagstrupper. Peterson har funnit en faktor som inte har med talang att göra och som är av stor vikt för selekteringen, nämligen födelsedatumet för en spelare.

I sin forskning upptäckte Peterson att de 13-åriga spelare som föreningar skickar iväg till zonlägren är till allra största del födda under årets första kvartal och menar på att det finns en slags relation mellan talang hos dessa spelare och tidpunkten för deras födelsedatum. Efter zonlägret sker en gallring för distriktlägret för att där välja ut ett visst antal som går vidare till elitlägret i Halmstad. Även här är det flest spelare som är födda under det första kvartalet. Av de spelare som nådde elitlägret hade alla varit uttagna till det första zonlägret. För de spelare som inte kom med dit slutar landslagsdrömmen tidigt, dock finns givetvis undantag.

Petersson drar slutsatsen att för att gå långt inom svenskfotboll är sannolikheten större att en spelare lyckas om han eller hon är född tidigt på året. Denna sannolikhet genomsyrar hela selektionssystemet från föreningsspel till landslagsuppdrag (i landslaget är dock flertalet födda sent på året). Anledningen till att just tidigt födda spelare blir utvalda är att de har en bättre fysisk mognad hävdar Peterson. De fysiska skillnader som finns mellan 13-åringar (födda 1 jan – 31 dec) kan vara gigantiska. De egenskaper som i detta fall blir aktuella är tyngd, bredd, längd och motorik. På sätt och vis kan jag dock förstå varför de 13-åringar som är tidigt fysiskt utvecklad blir utvalda. En tidigt utvecklad 13-åring kontra en mindre utvecklad är sannolikt både snabbare och mer kraftfull på planen. När samtidigt svensk fotboll kännetecknas av en kraftfull och löpvillig spelstil torde det vara ett enkelt val att skicka den mer utvecklade 13-åringen till ett zonläger än den som är mindre utvecklad. Men man måste samtidigt ha i åtanke att säkra återväxten inom svensk fotboll. Sverige är ett litet land befolkningsmässigt och genom att tillämpa en selektering baserad på fysisk mognad redan vid 13-års ålder för att utbilda framtida landslagsspelare anser jag inte detta är rätt väg att gå. Det finns flera exempel på nuvarande landslagspelare och utlandsproffs som bevisar att denna selekteringstyp inte är rationell. Klubbar som börjar sin selektering redan när spelarna är 10-12 år fryser ut spelare som inte har utvecklats fysiskt i samma takt som andra, men som kan bära på likadana genetiska fysiska förutsättningar. Dessa spelare kanske bestämmer sig för att sluta med fotboll när de inte känner att de har ledarnas förtroende. Det är ganska lätt att sätta sig in i en 11-årings situation om denne aldrig får spela eller hoppa in några minuter varje match. Självklart tappar spelaren sugen efter ett tag och därmed kan svensk fotboll gå miste om flera unga spelare som på sikt hade kunnat bli landslagsmässiga om bara tålamodet hos de som väljer ut hade funnits.

Jag tycker det är bra att Peterson lyfter fram problematiken som finns inom selekteringen. Det är av vikt att Svenska Fotbollförbundet blir medvetna om att selekteringssystemet borde förändras. Som det ser ut nu sker utgallringen av spelare alldeles för tidigt. Petersons forskning visar att fysisk mognad premieras i allt större grad än t.ex. spelförståelse av en mindre fysiskt utvecklad spelare riskerar fotbollen att förlora spelare vars kroppar behöver mer tid på sig för att växa. Det faktum att välja ut spelare redan vid 13-års ålder när det är som mest ovisst att säga hur en spelares kropp kommer att se ut när den är färdigväxt vid cirka 18-års ålder är inte speciellt förnuftigt. Dock för Peterson ett intressant resonemang avseende att de spelare som blir bortgallrade vid tidig ålder och som bestämmer sig för att kämpa, utvecklar ett starkt tävlingspsyke som de får stor nytta av i det långa loppet. Dessa spelare har stora chanser att gå om de tidigt utvecklade spelarna när deras kroppar har vuxit i kapp och kanske till och med blivit större. Då visar det sig vilka som är bäst lämpade för landslagsuppdrag.

//David