Spanien versus Sverige

Måndag igen och ny månad. Här nere i södern kan våren eventuellt vara på intåg. Vissa tendenser till det har jag i alla fall sett de sista dagarna. Igår satt jag och följde Atletico Madrid – Barcelona. En riktigt svängig match och Barca måste verkligen hitta tillbaka till vinnarmelodin igen för att behålla distansen till Real Madrid.

I alla fall tänkte jag göra en högst subjektivt komparation mellan likheter och skillnader avseende fotbollskultur samt fotboll som jag funnit mellan Spanien och Sverige.

En första likhet är att båda länderna under senare hälften av 1800-talet kom i kontakt med fotbollen via engelsmännen. I Spanien kom engelska arbetare till hamnstaden Huelva för vidare transport till koppargruvorna och introducerade fotbollen till människor i Huelva. I Sverige å andra sidan var det i Malmö och Halmstad som fotbollen först dök upp i, även här tack vare brittiska influenser. En petitess i sammanhanget är att fotbollen kom delvis till Sverige ifrån Danmark och den första internationella matchen spelades 1890 i Halmstad mot just ett danskt lag.

Övergångar mellan olika lag ses heller inte med blida ögon hos supportrarna i båda länderna och speciellt inte mellan lag där det råder en stark morbo (ni som orkar får googla ordet morbo). När Figo lämnade Barcelona för Real möttes han av ett hett mottagande när han kom tillbaka till Camp Nou. Han möttes då av inregnande föremål varje gång han gick ut till hörnflaggan. Motsvarande övergång i svenskfotboll skedde 1996 då Jesper Jansson efter en kontraktsschism med AIK lämnade för Djurgården, ett enligt många AIK:are oförglömligt svek.

En tredje likhet mellan länderna är klasskampen mellan lag ifrån samma stad. I Spanien står kampen till exempel mellan Sevillalagen Real Betis (arbetarlag ) och Sevilla FC (överklasslag), medan det i Sverige står mellan t.ex. IFK Göteborg (arbetarlag) och Örgrytes IF (överklass) samt förr i tiden IFK Norrköping (läroverksanknytna) mot Sleipner (arbetarlag).

Skillnaderna mellan länderna är betydligt fler enligt mig. Vad det gäller fotbollen på planen är spansk fotboll mer teknisk än den mer fysiska i Sverige. Konkurrensen är högre i Spanien, vilket inte är så konstigt då det finns betydligt fler fotbollsspelare där. Den spanska och svenska mentaliteten skiljer sig åt. Många svenskar spelar för att det är roligt och för att röra på kroppen. I Spanien tycks det vara mer på ”liv och död”, då människorna med sitt sydländska temperament hatar att förlora. Just på planen är skillnaderna stora, inte minst med tanke på hur mycket högre klass La Liga håller i jämförelse med Allsvenskan. En allmän uppfattning i Sverige brukar vara att i Spanien spelas den bästa fotbollen. Vad nu som menas med den bästa fotbollen är svårt att svara på, men den är helt klart väldigt mycket mer teknisk än den som spelas i Sverige. Vad det gäller försvarsspelet är dock Sverige minst lika bra eller bättre än Spanien, i alla fall om man ser till att organisera sig och spela taktiskt.

En annan stor skillnad är fuskandet och filmandet i Spanien. Spelare uppmuntras till att filma, vilket i Sverige skulle vara helt otänkbart. Någonting ännu värre är förekomsten av mutade domare i Spanien. Om än i större utsträckning förr, men historien om domaren Emilio Guruceta som misstänktes blivit mutad 1970 i kvartsfinalen i spanska cupen av Real Madrid är omdiskuterad. Samma man omkom under halvmystiska omständigheter 1987 i en bilkrasch.

Vad det gäller fotbollskulturella skillnader är klubbfärger väldigt viktigt i Spanien och enligt mig har klubbfärgerna en större roll där än i Sverige. Barcelonas färger har till och med blivit så kraftfulla att de även är symbol för katalanismen. Klubbfärgerna för de spanska lagen är ofta samma som färgerna på sin stads escudo (stadssköld), vilket medför att färgerna står för någonting mer än bara klubben.

Smeknamn på de spanska klubbarna finns inte i lika stor utsträckning som hos svenska. Givetvis finns det smeknamn i Spanien, men det är inte lika vanligt. Ett exempel är att klubben Deportivo Alavés även går under namnet ”Los Babazorros”, vilket tycks vara svårt att förklara betydelsen av. Svenska klubbar har många smeknamn som, Änglarna, Gnaget, Bajen, Peking, Di Blåe m.m.

I kontrast till avsaknaden av smeknamn är officiella klubbsånger (himnos) av större betydelse i Spanien under själva matcherna än vad de är i Sverige. Samtidigt är så kallade ”oompah orkesterband” på plats på arenorna i Spanien för att sprida stämning. De spanska lagens klubbsånger har en likformig stil och text och flertalet av dem härstammar ifrån klubbarna ursprung. Dock har ofta klubbarna en äldre och en nyare klubbsång. Officiella klubbsånger sjungs så vitt jag vet inte på arenor runt om i Sverige. Istället är det klassiska hejarramsor som sjungs av lagens respektive supportrar. En annan markant skillnad är avsaknaden av en nationalarena i Spanien, vilket jag anser är märkligt med tanke på fotbollens betydelse i Spanien. En egen teori är att det inte har gått att utse någon stads arena som nationalarena med anledning till det spanska folket starka känsla till den egna regionen. På så vis skulle det bli omöjligt att utse en stad där en nationalarena skulle finnas.

Skillnaderna är fler än likheterna enligt mig och detta kan kanske också ha sin förklaring i ländernas geografiska läge. För på något vis tror jag likheterna hade varit fler om länderna hade legat bredvid varandra geografiskt sätt. Klimat och samhällskulturella skillnader gör sitt även vad det gäller fotboll och dess kultur.

//David