Damfotbollen har sedan allra första början blivit ifrågasatt och satt under lupp av kritiska mansögon. Problemen som damfotbollen har stött på genom åren är både av sportsliga samt genusaktiga slag. Det största problemet som damfotbollen har haft och som alltid kommer att finnas är jämförelsen med herrfotbollen. Intresset för herrfotboll kommer alltid att vara högre både från massmedia som från gemene man och det är bara att acceptera. Däremot borde samhället sluta jämföra dam- och herrfotboll i och med att de två könen har olika fysiska förutsättningar för att spela exakt likadan fotboll.
Faktumet att damerna inte bär på samma förutsättningar (styrka och snabbhet) resulterar i att de inte kan spela en lika snabb och kraftfull fotboll som herrarna. Detta bidrar till att själva spelet hos damerna blir segare än i herrfotboll och skotten blir automatiskt även lösare. Ett enkelt konstaterande är att det blir två typer av spel som definitivt inte ska jämföras, då förutsättningarna skiljer sig markant ifrån varandra. Herrfotbollen ges mer utrymme i och med dess spel intresserar mer människor. Detta leder till att herrfotbollen får bättre förutsättningar till att utvecklas.
Damfotbollen har alltid fått stå tillbaka för herrarna och därav fått sämre träningstider och träningsmöjligheter. De bästa träningsplanerna/hallarna har alltid gått till herrfotbollen och ekonomiskt stöd i någon större utsträckning till damfotbollen har inte funnits. En herrmatch i division fem kan i vissa byar locka hundratals åskådare, medan en match i damernas division 1 kan ha under 100 åskådare. Likaså utrymmet i media är begränsat för damerna. Damlagen i lägre divisioner får ha tur om deras resultat redovisas i diverse lokaltidningar, medan herrlagsmatcher i division sex och sju kan få små matchreferat.
Detta säger en hel del om damfotbollens plats i samhället.
//David
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar